Grejen med covers

Jag är inte direkt ett stort fan av covers. Inte alls faktiskt. Man skulle till och med kunna säga att jag verkligen avskyr coverlåtar, att de är en skymf mot orginallåtarna. Och mot artisterna som gjort orginalet.

Men, jag måste ju medge att det faktiskt finns några undantag. Några få, enstaka mirakel skulle man kunna säga. Så för första gången i min blogg ska jag bjuda på en lista. En lista på världens kanske fem bästa covers. (Fast för den skull säger jag inte att orginalet på något sätt skulle vara dålig såklart.) Och för alla Spotifyälskare så länkar jag naturligtvis.

Världens kanske fem bästa covers (dock utan inbördes ordning):
Anna Ternheim - When Tomorrow Comes
Johnny Cash - Hurt
Firefox AK - Big In Japan
Timo Räisänen - Didn't we almost have it all
Monica Zetterlund - Trubbel

My new hobby during long sleepless nights...

...eller hur man gör en höna av en fjäder.

Eller varför inte en hel armé...

Det är en magisk värld där ute

Och idag kände jag lite, lite inspiration komma krypande. I lilltån. Men det är väl så gott som något.

face the fact the weather's changed I'm just a bitch

Det är dags för ett nytt ledmotiv nu tror jag.

I en upp- och nervänd värld

Så här när snön faller för första gången på riktigt i år, drömmer jag mig bort till trevligare tider. Har med möda lyckats konstruera en dröm som finns där någonstans. Långt inuti, men samtidigt så långt bort. Och kanske, kanske kommer jag att följa den den här gången. Trots att den mest är ett resultat av en logisk tankeström och inte alls en följd av en stilla känsla om vad som känns rätt. (För kom ihåg: rätt är fel, och fel är rätt.)

Life's a bitch and then you die

Ibland är det så svårt när livet är svårt, att förstå att fel är rätt och rätt är fel.

Väntar på att månen ska gå upp

If there's a place I want to go

Then I'll be there with you

'Cos in my dreams the things

I'm wishing for

Keep coming true

(Belle & Sebastian)

Beautiful things for a beautiful soul

Det är ju faktiskt så att trots att det gråa i livet, finns det ju en och annan ljuspunkt ändå. Även om det kan vara lite svårt att se dem ibland. Men några exempel är ju bland annat:

Min nya fina julstjärna som lyser upp mitt fönster och min tillvaro...

En liten present från mina kombosar: en fin liten skrivbok (de vet uppenbart om mitt beroende av vackra skrivböcker i alla fall). Just denna är också en Gladbok, där jag varje dag ska skriva tre bra saker som hänt.

Tänk vilka fina människor det finns därute ändå...

When something slips through your fingers

Ibland är det verkligen svårt att hitta egna ord på livet. Speciellt när det så novembergrått så att man inte vet vad som är upp eller ner. Eller bak eller fram, för den delen. Men tur är väl då att man kan låna andras ord.

I had so much to tell you

but it never came to words

I wish I could have told you

that no one can take your place

(Taken by Trees)

Tisdag igen

Should life be nice, or should life be worth living?

Och vuxenpoängen bara rullar in

Kan ni tro era öron? Hanna har tagit körkort!

Man skulle nästan kunna tro att jag börjar bli vuxen...

Brumbrum... TUUUUT!

Fritt fall

Hösten fortsätter att inspirera samtidigt som hjärtan fastnar i vinkelvolten.

Beautiful boy

You make me wanna be a better person can't you see

Beautiful boy

(Lisa Ekdahl)

Join the fight for climate justice

Och läs mer om TckTckTck Campain på time4climatejustice!

Jag är ihågkommen!

Jag träffade en hel drös med barn förra veckan. Det var himlans lattjo alltså. Tänk om man hade haft en själv. Eller två för den delen. Och nåt rätt måste jag ha gjort också, för i dag fick jag höra att lilltrollet pratar om när jag hälsade på. Men vem skulle inte göra det när man hade så här kul:

Ester och Malte på bilden. Två av fyra barn. Och barn är nog inte så himlans läskiga när allt kommer omkring...

Svenska vs engelska

Jag har kommit på mig själv den senaste tiden med att jag börjat med en alldeles märklig vana. Eller ovana, beroende på hur man ser på det. Jag har nämligen börjat tänka på engelska. Det kanska inte låter som en jättegrej för de flesta. Och det är det väl inte för mig heller, egentligen. Men det stör mig. Dels för att jag inte alls vet varför jag har börjat med det. Dels för att jag inser hur otroligt dålig jag är på engelska.

Jag tycker om att hitta på såna där fina och tjusiga beskrivningar på vad jag tycker och tänker och känner, oavsett om jag tänker skriva ner det, säga det till någon eller bara tänka det i mitt huvud. (De flesta blir nog dock mest bara tänkta.) Och även om jag aldrig var en "solklar femma" i svenska så har jag heller aldrig haft några direkta problem med att uttrycka på mig det sätt jag vill, för att få fram det jag verkligen menar. Men nu, när jag sitter och tänker på engelska kan jag ju knappt tänka någonting. Eller så sitter jag med google tanslate. Bara för att tänka en endaste tanke! Förstår ni vilket merjobb det har blivit helt plötsligt, för att bara tänka?!

Kan inte riktigt komma på vad jag ska göra åt det heller. Vilket som skulle vara bäst: att sluta tänka på engelska och börja tänka på enbart svenska igen, eller att helt enkelt bli bättre på engelska. Håhåjaja, tänk vilken da'.

Och så vet jag ju att det inte är alls riktigt sant att jag inte vet varför jag har börjat med denna vana/ovana. Men jag väljer att låtsas att jag inte vet. Det blir lite enklare då. Så det så:)

Finns det någon där ute....

...som faktiskt tror på mig om jag säger att jag en gång kunde texten till denna låt?! Den var stor när jag var i Indien. Väldigt stor...

I väntan på en ny årstid

Höll ju nästan på att glömma... det efterfrågades ju en bild på min nya vinterjacka. Jag känner mig lite för lat för att ta nån bild på mig själv när jag har den på mig, så jag länkar till den på butikens hemsida istället: HANNAS NYA VINTERJACKA. Svart är färgen och den är alldeles otroligt skön, så jag knappt kan vänta på att det ska bli en supervinter! För det är väl så att det har varit osedvanligt mycket rönnbär i år?

På tal om verkligheten

...så kan jag tipsa om att SVT visade filmen Burma VJ tidigare i veckan. En film från demonstrationerna för två år sedan. Läs mer, och så klart titta på filmen på svt.se. Tror det går att se den några veckor till.

A different place

Trots min kärlek till hösten och till naturen och till skogar som står i brand skulle jag just nu vilja fly till en annan plats. Ett annat land, en annan stad. Där skulle jag sitta på kaféer och dricka kaffe och läsa väldigt pretentiösa böcker. Där skulle jag sitta på ett hustak och dricka vin samtidigt som solen går ner över staden. Där skulle jag bara fotografera i svartvitt och bara motiv som såklart är väldigt arty. Där skulle jag klä mig i mina kläningar, en ny om dagen, varje dag i tre veckor. Den fjärde veckan, när jag skulle bli tvungen att tvätta klänningarna, skulle jag använda mina kjolar istället. Där skulle jag vakna med Lisa Ekdahl och somna med Ólafur Arnalds. Varje dag.

Det är det som är i mina drömmar just nu. Men eftersom det är lite svårt att fotgrafera drömmen så får ni se lite bilder från verkligheten istället. När skogen brinner.

Guld och gröna skogar

Idag är det stora löningshelgen för människor bosatta i Sverige. Så även för mig. Och väldigt många människor tar sig ner på stan för att handla nödiga och onödiga prylar. Så även jag. Jag handlade mig en ny vinterjacka. Har haft min gamla i ungefär 10 år nu, så det känns helt okej att köpa ny. Inte så dåligt för miljön att köpa vinterjacka vart tionde år tänker jag. Så nu längtar jag nästan efter vintern lite grann... Eller ja, inte riktigt än. Får gärna vara höst ett tag till.

Se så, en liten uppmaning

Nu har det gått två år sedan saffransrevolutionen ägde rum i Burma, då burmesiska säkerhetsstyrkor slog ner de fredliga demonstrationer som pågick i protest mot regimen. Många av de som dömdes till fängelse efter dessa demonstrationer fick otroligt långa fängelsestraff, vissa upp till 65 år! Läs mer på Amnestys hemsida, där man också kan skicka ett vädjandebrev. Enkelt och smidigt och digitalt. Finns ingen som helst anledning till att inte göra det. Se så.

Alldeles, alldeles underbar

Jag hoppas att alla som är med i svenska kyrkan har gjort sin plikt och varit och röstat idag. Jag är väl inte riktigt så insatt som jag borde, men jag tänker att om jag ska vara med i kyrkan får jag väl faktiskt lov att gå och rösta. Ta sitt ansvar liksom.

Efter att jag kommit mig ut utanför lägnhetsdörren, och gjort min plikt så åkte jag ner en sväng på stan. Det var himlans länge sen jag var där, så jag tänkte att det kunde vara lite trevligt. Men vad man kan missta sig. Det är faktiskt ganska trist att hänga runt på stan. Bara massa människor i vägen hela tiden. Som bara ska handla, handla, handla. Men den jobbigaste insikten är nog att man inser hur lätt det är att dras med i "konsumera mera"-hysterin. För visst styrde jag mina steg in på Indiska, som vanligt. Och visst hittade jag lite kläder som jag bara var tvungen att köpa... hm... När jag såg den där superfina kjolen kunde jag verkligen inte stå emot. Jag föll som en pannkaka kan man säga. Den är så fin, så fin. Det ser nästan ut som om man sytt en kjol av en gammal bordsduk från sjuttio-talet. Precis i min smak alltså. Man kan sitta närmre på kjolen här.

Så så var det med den dagen.

Och som jag höll på att glömma

Ps. Om kursen jag går på Hällefors Folkhögskola kan man läsa mer om här. För dom som kan tänkas vara intersserade alltså. Tex Fredrik...:)

Ännu mer

Som tretton igen

Åhå, vilken kväll. Jag känner mig som tretton igen. På gott och ont då alltså. Fast mest på gott idag alltså. Ligger i soffan och äter godis. Tittar på Dirty Dancing. Och analyserar sönder varendaste litet tecken i ett alldeles speciellt mejl. Ja herregud, vilken flash back det är alltså. Det enda som saknas är ju att Skrutt skulle vara här. Då skulle allt vara komplett. Ja jag säger då det.

Men nu får det faktiskt lov att bli en tyst minut för Patrick Swayze. Jag inte förstå hur världen ska kunna klara sig utan honom.

Nu kommer den snart på riktigt

Idag när jag cyklade till jobbet var det nästan så där kallt så man nästan önskade att man tagit tjocktröjan över klänningen. Det är som om det börjar pirra i maggropen. Det är fint det.

En lek som aldrig tycks ta slut

Ja, jag vet att jag är en naturmupp. Och ja, jag vet att jag blir lite extra muppig så här på hösten. För hösten är nog den bästa årstiden av alla ändå. I alla fall när den precis börjar. Och på hösten så är faktiskt kvällssolen alltid lite extra vacker, speciellt när den letar sig igenom trädkronorna i en ljus lövskog. Strålarna liksom leker med bladen. Åh, tänk den som kunde få vara med...

(Och när jag fotat klart för dagen sitter jag en stund, förskjunken i tankar på livet, bäcken och solen som leker bland bladen)

Ett Ps. till Fredrik: Vilka otroligt fina bilder du tagit! Jag gillar verkligen den med karusellen! Och de med gatlamporna. Det blir fina färger och fint sken av gatlampor tycker jag. Kursen jag läser går på helfart, men jag kan ju i ärlighetens namn säga att jag inte riktigt är i närheten av att lägga 30 timmar i veckan på mitt fotograferande. Men hittills är jag otroligt nöjd och väldigt pepp, och önskar jag hade mer tid att lägg ner på den (jobbar omkring 80% annars). Och angående min andra blogg så har jag nästan glömt av den helt. Tror nog att de bilder som blir upplagda kommer hamna på den här sidan ändå.

Veckans längtan

I brist på senaste True blood så bjuder jag på ännu en längtan. Någonstans...

...långt...

...bort...

Veckans besvikelse

Hela veckan har jag gått och väntat och väntat och väntat och väntat på att det nya True bloodavsnittet, det sista för säsongen där allt ska få sin upplösning, ska visas och vad får man veta när man kommer hem på måndagskvällen?! Att avsnittet inte sänds förren NÄSTA måndag. Herregud, är det verkligen så här det ska vara? Vad kan som vara så viktigt att man måste göra en veckas uppehåll på typ världens bästa tv-serie? Jag kan för mitt liv inte förstå vad det skulle kunna vara... som att få något kastat i ansiktet... Håhåjaja. Och den som nu tror att jag på nåt vis skaffat mig ett nytt beroende kan dra nåt gammal över sig, för så är det visst inte. Inte alls förstår ni. (Och vad gäller mitt Betapetspelande så är jag nästan helt frisk nu. Nästan hela tiden faktiskt. Så det så.)

Förnuft eller känsla, det är frågan

Hm.. jag har två små problem som jag inte riktigt kan lösa.

Eller det ena handlar kanske mest om att jag inte kan bestämma mig för om jag ska följa förnuftet eller känslan. Ska jag beställa nya böcker eller inte. Har inte så väldigt mycket pengar just nu. Jag har ju så att jag klara mig, men kanske inte för att köpa en massa böcker... igen... Men det är ju så himlans trevligt med böcker ju. Man kan som aldrig ha för få!

Mitt andra lilla problem handlar också om min svårighet att bestämma mig. Jag skulle vilja börja ett lite större pysselprojekt. Något sy-, stick- eller virkprojekt. Helst virkprojekt tror jag, eftersom jag alltid har såna problem med att förstå mig på stickbeskrivningar... Vem vad ska jag göra? Det finns ju mängder idéer att välja mellan!

Men hur ska man bestämma sig? Ska man bara dra lott? eller välja det förnuftiga? eller är det känslan i magen som ska vinna?

En längtan...

...bort...

...eller...

...hem...

Ge mig mer höst

Ja, nu är det den andra september och än har väl inte speciellt mycket hänt... Men jag är kanske lite otålig. Får väl låta det gå ett litet tag till. Har haft supermycket ernergi i flera dagar nu, men imorse när klockan ringde så kände jag mig så trött så trött. Och hela dagen har jag gått och tänkt att det nog är torsdag eller fredag, och blivit lite nedslagen varje gång jag kommit på att det faktiskt bara är onsdag. Känner inte alls för att jobba nu. Vill bara vara ute i det finfina höstvädret, ta långa promenader, fota, tälta, läsa, skriva och pyssla lite sådär allmänt. Klä mig i tjocktröjor och vackra sjalar. Och såklart köra några riktiga långpass i höstsolen. Det är fint om något. Dessvärre har min träning under hela sommaren varit näst intill obefintlig, så de senaste löppassen har varit rätt sega. Och speciellt långa har de abslut inte varit. Men man får väl lov att börja nånstans. Typ.

I alla fall ska jag nog ta en promenad nu, sen får det lov att bli lite te, fototeori, en och annan körkortsfråga, Greider och sen sängen. Det är min kväll det!

Det är nu det händer

Ja, nu har jag äntligen bestämt bild till temat Jag är... på fotokursen. Jag har även lyckats knåpa ihop en kort liten halvpretto beskrivning av bilden. Jag känner mig ganska nöjd. Frågan är ju bara vad alla andra tycker och tänker om den. Men det märks, det märkt.

När jag hade postat bilden så kände jag mig otroligt lätt till sinnet, som alltid när en uppgift är avklarad, så jag tog mig iväg på en löptur. Åh vilken löptur sen. Inte så himla långt kanske, men det var väldans härligt. Kändes bra i benen, kändes bra i andningen. Allt gick så bra, trots alla våfflor i magen. Och det var så kul så kul. Det känns alltid så när det börjar bli höst. Får så mycket mer energi när hösten närmar sig. SUPERT!

Energin höll i sig så långt att jag lyckades göra lite körkortsfrågor till och med. Så här på kvällskvisten. Det är kanske som en kompis sa, att vi nu smygstartat på september och det är i september det händer... Ja, vem vet. Kanske är det så.

Ge mig en h -H, ge mig ett ö -Ö, ge mig ett s -S, ge mig ett t -T, vad blir det?

Åh det har varit en ganska fin dag det här ändå, fast den började så segt. Var ute och fotade lite i skogen och vet ni, jag tror nog det börjar bli höst på riktigt nu! Det börjar kännas lite kyligt, i alla fall i blåsten. Och rönnbären. Dom rönnbären. De finns över allt och är så många, så många. Kanske kan det bli en kall vinter med mycket snö i år då... Fick lite fotat och har nog fått till en eller två bilder som kanske fungerar till kursen. Ska bara greja lite med dom först...

Har också gjort en ny musikalisk upptäckt! Ja, inte en av sådan art som att jag helt blötsligt skulle kunna spela fiol, saxofon eller något annat trevligt, utan av arten av en ny artist. Jag förundras varje gång jag upptäcker en ny artist som gör så vacker musik att man blir alldeles rörd. Och ja, artisten heter Ólafur Arnalds. Finfint säger jag bara.

Fina röda rönnbär

Många fina röda rönnbär

Ibland tycker jag om att lägga örat mot marken för att se om man kan höra något från jordens inre. Och gissa va många hemligheter man får nys om.

Typ kreativitet eller nåt

Nu är det nästan lunchtid därute i den verkliga världen. Men här hos mig är det bara straxt efter frukost. Skönt med lördagar efter en arbetsintensiv vecka. Skönt att sova länge, fast att man drömmer om arga kollegor och oansvariga chefer.

Idag är det verkligen dags att ta itu med fotokursens första uppgift. Jag har tänkt och jag har tänkt och jag har tänkt. Och sen har jag blivit trött på att tänka och började fota. Och sen tänkte jag igen och igen och igen på vad det är jag egentligen vill säga med bilden. Men nu ska jag fota igen. Hela dagen ska gå i kreativitetens tecken. När jag liksom har vaknat till då alltså. Så det så!

Dags för nästa laddning

Nu är jag äntligen klar med alla dess bilder från bröllopet. Nu ska de bara godkännas av bröllopsparet... hua...

Nu ska jag nog tina upp några hallongrottor, kanske kolla lite på Carnivale och ladda lite inför den kommande veckan. Har en känsla av att det kan bli mycket att göra. Fullt upp på jobbet, plus att fotokursen jag anmält mig till drar igång. Väldans spännande ska det bli, men jag har en känsla av att hösten kommer bli ganska intensiv. Det kommer nog krävas många hallongrottor för att orka...

Tänk, ett alldeles eget pysselrum

När jag läser UNDERBARA CLARAS inlägg om hennes ateljé/arbetsrum blir jag så avundssjuk. Jag vill så himla gärna ha ett speciellt pysselrum. Där man kan ha sina grejer utspridda hela tiden, utan att behöva plocka ihop dem så fort man gjort klart någonting. Där allt kan vara ett enda litet kaos, fast ett kreativt sådant då. Just nu sprider jag ut mitt kreativa kaos i hela lägenheten (till mina kombos förtret skulle jag tro, även om de inte uttryckligen sagt nåt). Matbordet är min syateljé, tvåsitssoffan min datorarbetsplats (där allt skrivande och fotoredigerande äger rum), det lilla utrymmet mellan matbord, soffbord och kombo-saras rum brukar förvandlas till fotoateljé. När det inte verkar som yogastudio vill säga. Känns som om jag bor lite trångt ibland faktiskt. Att UNDERBARA CLARAS arbetsrum sen är så fantastiskt inrett hjälper ju till en aning.

Nu ska jag nog drömma mig bort till en framtid där jag har ett alldeles eget pysselrum...

Blåbärspajmys och en hel armé av minihallongrottor

Har haft en väldans huslig dag idag. Eller ja, kanske inte väldans, men lite huslig i alla fall. I lite lagom takt så man hinner ta igen sig efter två ganska intensiva veckor. Efter urkultshelgen har det mest varit jobb och jobb och jobb. Och förra helgen var jag fotograf. Det ni! Första gången som jag i mitt liv som jag hade nån form av fotografiskt uppdrag. På ett bröllop dessutom. Det var väldigt spännande och himlans kul. Fast lite läskigt också. Tänk vilket ansvar... hm. Jag tror i alla fall att det blev en del bra bilder...

Så helgen är lugn. Och som sagt lite huslig. Har lagt bönor i vatten, plockat blåbär, fått massa nya fotoprojektidéer, bakat en hel armé av minihallongrottor och bakat blåbärspaj. Ska också laga lite mat och så klart koka massa bönor så jag kan lägga i frysen för framtiden. Fast först ska jag nog ta en till minihallongrotta.

Och eftersom jag inte hunnit ladda min kamera sen förra helgen har jag ju inte tagit nån bild på hallongrottorna eller på blåbären eller nåt annat trevligt, får det bli en bild på bröllopsringarna. (Vill heller inte lägga ut bilder på bröllpsparet utan deras medgivande...)

Den bästa stunden

Den bästaste stunden på hela dagen måste vara när man sitter med en nybryggd kopp kaffe, regnet smattrar på rutan och man precis ska trycka på play för att se senaste avsnittet av True Blood. Just då kan livet som inte bli bättre.

Typ flodhästar eller nåt

Och så kommer den då, en bild på den finfina förklädesklänningen jag sydde för ett litet tag sen.

Och så en bild på min fina gröna klänning. Egentligen en tunika, köpt i Indien, som var alldels för lång och för vid och för... ja stor helt enkelt... Men se så fin den är nu!

Så trött och så nöjd

Jag känner mig så trött, så trött. Men så nöjd, så nöjd. Helgen i Näsåker var helt fantastisk. Som vanigt då. Så otroligt mycket bra musik hela tiden. Som vanligt. Och så himlans många fina människor. Längtar redan till nästa år... Tänk vad mycket bra musik det finns där ute i världen. I år fastnade jag alldeles lite extra för "Alla Fagra". En helt fantastik liten grupp som spred så himla mycket glädje. Och fortfarande gör det såklart. Men allra mest fastnade jag för gruppen"Stockholm Lisboa Project". Verkligen verkligen underbart! När jag stod där och lyssnade krossades mitt hjärta lite grann. Fast på ett bra sätt då. Alldeles alldeles underbart! Jag rekommenderar deras musik varmt till hela världen!

(Hade dock inte med mig min kamera, så bilden är tagen med min mobil... lite halvbra kavalité alltså, men man kanske kan få en glimt av hur vackert det är där!)

Man ska nog sluta tänka så logiskt

Hur kommer det sig att man aldrig kommer ihåg var man lägger grejer när man tänker "jag lägger den här grejen här så kommer jag ihåg var jag lagt det"? Det är väl då man borde komma ihåg det, när man har en logisk tanke bakom varför man just lägger den där grejen på just den där platsen?!

Just nu handlar det hela om min pannlampa. Vet att jag haft den i min kånken i cirka fyra år, mest för att kunna ha den som cykellampa (även efter att jag köpt ordentliga cykellysen har den legat kvar i väskan eftersom jag varit för lat för att ta ur den). Men så fick jag ett ryck för ett tag sen, kanske ett halvår-år sen, och la bort den. Säkert på ett mycket smart ställe, för jag har inte en blekaste aning om var...

Hej å hå, sy å så

Ja nu är det bara en dag kvar tills det är dags att bege sig norr ut igen. Ska bli så himlans trevligt och roligt.

URKULT, HERE I COME!

De senaste dagarna har jag varit lite sysselsatt med diverse syprojekt. En förklädesklänning till Alvis i världens gulligaste tyg (rött med vita... flodhästar kanske!?). Vi har också köpt tyg till nya gardiner och nya kuddfodral som ska passa vårt nymålade vardagsrum. Så nu är det bara att sy för fulla muggar... Postar lite bilder senare!

So long!

Slött så slött

Livet blir ganska slött när man har semester alltså. Allt det där som man tänker på när man jobbar, att man ska hinna med när man är ledig... ja det är inte speciellt mycket som blir gjort.

Jag har i alla fall bestämt att det blir en resa till urkultfestivalen i år också. Det känns bra. Det är ju lite det man lever för resten av året.

Men först ska jag kolla på "100% bonde". Ett danskt, väldigt trevligt program om en bonde som vill göra livet lite enklare...

Semester hit, semester dit

Semester från jobbet, semester från bloggen. Det är fina grejer det här med semester. Tänk att vara ledig, men att ändå få betalt för det. Det är ju helt sjukt egentligen.

Hittills har jag hunnit med en vecka i fjällen med turer, bad, inventeringar och allmänt fjällmys. Och så en hel del planerande gällande min och Cias lilla dröm. Fjällpensionatet. Tankarna börjar få en mer konkret form nu i alla fall. Även om det är en bit kvar. Men tänk på härligt...

Lite lagom utvilad och tillbaka i Uppsala gjorde jag och min kombo nog världens sjukaste impulsköp. Vi gick in på Bauhaus för att fundera lite på olika sommarprojekt man skulle kunna sysselsätta sig med i sommar. Ut kommer vi med färg, slippapper, penslar och rollrar. Vi fick för oss att måla om vårt vardagsrum. Så vi har slipat och målat och haft oss i flera dagar. Och herre gud vad bra det blev sen! Och vilken omvandling, från mörkgrönt till beige.. typ. Och lite busigt kändes det också att måla om, eftersom man inte får göra det egentligen i dessa lägenheter. Det är bus på hög nivå det!

Och ja, jag har också hunnit med att ha besök. Av världens coolaste unge. Och så av min äldstaste och finaste vän såklart.