En dag som vilken dag som helst, bara inte idag

Höga himlar och suddiga kanter

Nu har äntligen hösten också hittat vägen genom holgan. Med oskärpa i blicken njuter jag av de sista dagarna. Med höga himlar och suddiga kanter närmar jag mig vintern. Och lite längtar jag till dess att snön virvlar och ett annat lunk infaller. Det blir lite mindre för sinnena att ta in. Lite mindre stressat att hinna ta tillvara på dagarna då. 

För att jazza till det lite på portugisiska

Ehh..

Kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska ut och springa lite, om jag ska ta kameran och promenera lite, om jag ska plugga lite portugisiska eller om jag ska göra nåt helt annat. 

Och jag vill framkalla filmrullen som sitter i min holga nu, och jag förväntar mig att fantastiska höstbilder ska möta mig när jag öppnar upp paketet från crimson. Hösten är ju den bästa fototiden. Precis som våren. Och jag är lite avundsjuk på fina Josefin som är i Japan och kommer att få njuta tiofalt av vackra körsbärsblommor i vår. 

Dagens låt står Billie the Vision and the Dancers för

Ett försök att fånga den där känslan

Det finns en sak som jag faktiskt inte tycker om med hösten och det är att jag ganska ofta känner mig så stressad. Inte för att jag alltid gör massa saker, har mycket på jobbet eller så, utan jag känner mig mest stressad för att jag inte ska hinna med se hösten. Inte hinna lukta, smaka och känna på hösten, innan den är förbi. När jag kommer hem från jobbet på eftermiddagarna har jag alltid svårt att bestämma mig om jag ska ge mig ut och springa i skogen, lägga mig i en lövhög och titta på himlen och molnen eller om jag ska ta med mig kameran ut för att försöka fånga den där känslan. Ibland har jag så svårt för att bestämma mig så att jag slår bort alla stresskänslor och helt enkelt stannar inne och tittar på tv istället. Förhoppningsvis är det liksom höst i morgon också. 

You say tomato, I say tomato

Som man sår får man skörda, säger man visst också.