Love the pain! eller hur det nu var...

Ja men då har man blivit ett år äldre då, och inte märks det nån skillnad inte. Jag har precis lika mycket åldersnojja nu som för ett år sen... Därför blir det ju som lite extra trevligt att få såna här presenter (jag är fortfarande ung, smärt och har jävligt bra kondis alltså, kan inte betyda nåt annat ju):

Och ja, jag har antagit utmaningen...

Vi är alla små blöta fläckar som förgås av existentiell ångest

Den här dialogen uppstod efter uppmaningen -säg nåt kul!:

- tja... kunskap kan aldrig ses som sann eller giltig över tid

- det gillar jag

- mm, lite som det enda man kan säga är sant, typ

- ja.. lite läskigt att tänka på är det ju också, att vi egentligen inte vet nånting

vi svävar bara runt som små bubblor i världen och vet faktiskt ingenting

- haha, ja, typ så

vi vet att vi ingenting vet.. o det är ju också en kunskap

- ja.. fast jag vet inte om det är nåt man egentligen vill veta

är det inte bättre att låtsas att man vet saker, tror du människan klarar av att leva i vetskap om att man inget vet?

- nä, jag tror att vi har ett behov av nån slags "ramar" (saker vi tror oss veta) för att må bra annars tror jag vi alla blir små blöta fläckar som förgås av existentiell ångest

Och det här är en vanlig fredag liksom.

My world, finally

Det händer emellanåt att jag läser ett och annat horoskop. Lite på skoj så där. Alltid lika kul att göda fantasierna så. Nu i dagarna läste jag då dessa rader:

"...Under ett år från och med din födelsedag kommer du att få se så mycket mer av din värld."

Visst låter det spännande? Snart är det ju faktiskt min födelsedag, och jag ska äntligen få ta del av min värld! Frågan är ju bara vems värld jag har levt i hittills liksom...

Långsamma förändringar på alla fronter

Jag är i alla fall gott sällskap när det gäller träning inför de där nio milen man ska skida. Och eftersom öppet spår är en vecka innan Vasaloppet så kanske jag och annastekpanna kan komma i mål ungefär samtidigt! Vilken grej va!?

May I make a terrible mistake with you, may I make a wonderful mistake with you

Jag är verkligen sjukt mycket inne i en Billie the vision and the dancers-period just nu. Och så drömmer jag mig bort lite till Lissabon och en annat liv.

Det nya tecknet i den kinesiska zodiaken: jordgeting

Efter en vecka med alldeles för mycket jobb (som ändå inte är slut än) ser jag fram emot en (nästan) hel dag utan jobb. Så dagen började jag med en låååång sovmorgon. Och nu, efter frukost tänker jag att jag ska ut i skidspåret. Det lär väl bli en sväng till Hammarskog och tillbaka i alla fall. Beroende på hur spåren ser ut då.

Veckans sanning är väl annars att jag är get enligt den kinesiska zodiaken. Och jag till hör elementet jord. Jordgeting, även kallad numer. Personligheten stämmer ganska bra faktiskt. Typ. Bland annat står det så här:

"...the Goat (or Sheep) symbolizes such character traits as creativity, intelligence, dependability, and calmness. Comfortable being alone to ponder the workings of their inner minds, Goats enjoy being part of a group, but prefer the sidelines rather than the center. Their nurturing personality makes Goats excellent care-givers. They’re quite and reserved because they spend much time absorbed in their thoughts..."

Här kan man räkna ut vad man är för djur!

Pain is inevitable, suffering is optional

Så, nu är det gjort. Nu har jag anmält mig till Öppet spår. Nu finns det ingen återvändo.

Love the pain, säger jag bara.

And we laughed and we laughed and we laughed again

Half the binding, twice the fun

Ja då var det ett helt nytt år som startat. Om inte härligt, så säg! Jag överlevde nyåret till fjälls också. Och jag ser till min förvåning att jag faktiskt har fått armmuskler! Inte så himlans stora kanske, men jämfört med hur de såg ut innan är det en större förändring än en replängds avstånd. Det ni, det är inte dåligt det.

Förutom några stavtag i längdskidspåret (enligt min bror skulle jag nog klara mig ungefär till Mångsbodarna på Vasaloppet...), så hyrde vi skidor för att ta oss utförs också. Och eftersom jag är en ständig motståndare till slalom (eftersom jag är sjukt farträdd och hatar nedförsbackar oavsätt färdmedel) så fick jag brorsan att göra mig sällskap på telemarkskidor (hur den ekvationen går ihop kan man ju fråga sig också). Men så himla kul det är alltså. Och med tanke på att det här faktiskt var andra gången jag åkte telemark (första gången var för ungefär 11 år sen) och alla vet ju att två gånger är en vana, så är det väl helt rätt att jag kallar mig för telemarkåkare nu eller!?

Lite så här tänker jag mig att jag såg ut i backen: