Half the binding, twice the fun

Ja då var det ett helt nytt år som startat. Om inte härligt, så säg! Jag överlevde nyåret till fjälls också. Och jag ser till min förvåning att jag faktiskt har fått armmuskler! Inte så himlans stora kanske, men jämfört med hur de såg ut innan är det en större förändring än en replängds avstånd. Det ni, det är inte dåligt det.

Förutom några stavtag i längdskidspåret (enligt min bror skulle jag nog klara mig ungefär till Mångsbodarna på Vasaloppet...), så hyrde vi skidor för att ta oss utförs också. Och eftersom jag är en ständig motståndare till slalom (eftersom jag är sjukt farträdd och hatar nedförsbackar oavsätt färdmedel) så fick jag brorsan att göra mig sällskap på telemarkskidor (hur den ekvationen går ihop kan man ju fråga sig också). Men så himla kul det är alltså. Och med tanke på att det här faktiskt var andra gången jag åkte telemark (första gången var för ungefär 11 år sen) och alla vet ju att två gånger är en vana, så är det väl helt rätt att jag kallar mig för telemarkåkare nu eller!?

Lite så här tänker jag mig att jag såg ut i backen: