And there's no moving on..

Idag var sista dagen. Och första om man så vill. Jag har firat med att äta kesomackor, ägg och yoghurt, och med att tvätta då så klart. Och nu har jag precis skrivit ett frånvaromeddelande på min jobbmejl. Nu är det nästan så bra som det kan bli. Så det så.

'cause I know that you're the one.

Life through a soap bubble

En dag kvar. Känns märkligt på nåt vis. Märkligt lätt. Märkligt fri. Märkligt obekymrad.

My countdown

Nu är det nära. Tre dagar kvar. Hihi.

Och idag så darrade jag lite som ett asplöv igen. Attans.

Och för den som kan tänkas vara intresserad (till exempel Fredrik:) Jag har hoppat av min fotokurs, tyvärr. Känns jättetrist, men jag hann verkligen inte med den samtidigt som jobbet. Speciellt inte när jag fick mer jobb än vad jag hade planerat i början av hösten... Sorgligt, men sant. Fast fota gör man ju ändå... :)

Flickr, my new best friend

Jag försöker att bli kompis med Flickr. Och jag tror att det kommer att gå bra det. Jag ser en lång och djup relation kristallkulan. Väldigt fint kommer det nog bli. Kika i lite till höger här så kan ni klicka er vidare till min Flickr-sida.

Puss!

Ett mästerverk så det heter duga

Nu har snart hela söndagen gått förbi mig, utan att jag gjort ett skvatt. Förutom att virka. Jag har virkat och virkat och virkat. Det är fint det. Sen har jag slösurfat, slösurfat och slösurfat. Det är också ganska fint det. Speciellt när jag kan göra det på min finfina julklapp: min alldeles alldeles underbara mac. Det känns lite väl skrytsamt att posta en bild på macen, så jag postar en bild på en annan finfin julklapp. Man kan till och med säga att den är superduperfin. En teckning gjord av lillskruttan herself. Den gjordes, enligt säkra källor, på dagis och målades med händerna. Se bara så fin den är:

Denna masterpiece pryder nu min sekretär...

Pysselhörnan

Åh, äntligen har jag hittat ett pyssel som känns kul igen! (Förutom mina svanar då...) Nu har jag påbörjat en ny sjal. Jag har försökt hitta mönstret till en så kallad ananassjal, men inte lyckats. Däremot har jag hittat den här sjalen på Garnstudio. Den är ganska lik en ananassjal, och väldigt fin. Men min sjal blir blå...

Next stop: Lisbon

Nu börjar mina drömmar ta en mer konkret form. Allt börjar falla på plats. Boendet är fixat, flygbiljett bokad och anmälan till kursen är gjord. Men det är väl på tiden att allt blir klart med tanke på att det bara är en vecka kvar till planerad avresa... Jag har till och med en fest är inplanerad. Hör och häpna, det är ju så man blir förvånad över sig själv.. hahaha.

Ja, en vecka till planerad avresa. Och en vecka kvar på jobb. Tjoho. Det faktum att jag vet att jag har jobb när jag kommer tillbaka om ett par månader gör ju att resan känns ganska lugn också. Att det sen är en jobb som jag tror kommer bli jättekul, med världens roligaste kollegor, är ju som ett superplus i kanten!

Next stop: Narnia

Det är nog den vackraste vintern jag någonsin har upplevt. Alla träd är täckta med snö och frost. Det knarrar under skorna när man går till jobbet. Trots att det är så kallt är det också disigt så det känns som om man är helt annan värld. Lite som om man råkat ta fel dörr på vägen ut och hamnat i Narnia. Så underbart vacker. Trots att denna underbart vackra värld finns där utanför har jag inte tagit med mig kameran ut på promenad mer än en gång denna vinter. En endaste gång. Det är ju nästan pinsamt. Måste nog bli ändring på det snart...

This is the year

Nu har nedräkningen börjat. Med två och en halv vecka kvar på jobbet börjar drömmarna närma sig verkligheten igen. En härlig känsla börjar ta form, och istället för att tänka att två månaders arbetslöshet ska innebära traggliga besök hos arbetsförmedlingen, a-kassa, apatiska timmar framför tv:n (och allt vad det nu kan innebära när man inte har ett jobb att gå till), tänker jag att det är nu det händer. This is the year. Så nu åker jag till Lissabon. I två månader. I mina drömmar innebär det god mat, mycket fotande, lite språkstudier, gott vin, trevliga människor (förhoppningsvis), mer fotande och alldeles alldeles underbar musik. Fado måste ju ändå vara en av världens vackraste musikgenrer… Hur väl de här drömmarna sen stämmer överens med verkligheten återstår väl att se så klart, men jag tror inte de ligger så himlans långt i från varandra faktiskt. För det är ju faktiskt i år det händer!

Att glömma bort världen för en stund

Häromdagen när jag var på jobbet och livet var så där lite småtrist som det varit på sista tiden, och arbetet bara segade sig fram, och dagen aldrig tycktes ta slut, kom en kollega förbi mitt kontor för att lämna tillbaka en bok hon lånat för ett tag sen. Det måste ha varit ganska länge sen, för jag hade helt glömt bort att hon lånat den. Men tänk vad glad jag blev ändå, av att få tillbaka en bok som jag inte ens kom ihåg att jag lånat ut. För den här boken, Kapten Corellis mandolin, är verkligen världens bästa bok. För hur kan man inte tycka om en bok där man redan på första sidan kan läsa sånt här:

… Med den långa tändstickan petade han undan undervegetationen av styva gråa hår prydda med flaggor av lossnad skorv. Det fanns något sfäriskt där inne. Han skrapade ren dess yta från det hårda bruna vaxskalet och fick skåda en ärta. Den var ljust grön och ytan var aningen skrumpen, men det var inget tvivel som saken. "Har du någon gång stoppat in något i örat?" vill han veta.…

Det var länge sen nu som jag läste en bok som jag bara kunde förlora mig i. Som fått mig att glömma omvärlden. Men i väntan på att en ny sån bok ska dyka upp tänker jag ännu en gång förlora mig i Kapten Corellis, doktorn och Pelagias öden. (För vilken gång i ordningen det blir tänker jag inte ens börja räkna på…)

bara blå ballonger borde bytas bort basunerade byborna

Dagens uppmuntran står Skrutt för. För hur länge kan man vara nere när man får sådana här limerickar skickade till sig:

en kvinna med värk i sitt hjärta

kände blott pina och smärta

den karl är en skit

och kommer han hit

så skall jag blott skrika och fjärta

puss!

Tro't eller ej

Idag när jag kom hem från jobbet KÄNDE jag faktiskt för att ge mig ut och springa. Det har inte hänt på flera månader tror jag. Till råga på allt så gav jag mig faktiskt ut på en liten löprunda. Inte så himla lång blev det väl, men jag var i alla fall ute i 40 minuter. Det känns okej med tanke på att jag faktiskt inte varit ute och sprungit på två månader. Jag har faktiskt inte rört på mig överhuvudtaget under dessa två månader. Den senaste tiden kan mer liknas vid en orgie i snabbmat, tv-tittande, surfande, irish coffee-drickande och… ja.. allt annat som ligger så långt bort från en någorlunda sund livsstil man kan komma. Men vem vet, det är kanske nu det vänder. Nu kanske det blir löpturer dagarna i ända… mm… och vem vet, jag är ganska sugen på att anmäla mig till nått långlopp senare i år. Ladonia Mountain Trophy lockar lite grann alltså. Frågan är ju om motivationen kommer tillbaka på riktigt och inte bara är här och gästspelar. Och om den i så fall kan hålla i sig. Kanske är något jag får lägga till på listan över saker jag ska göra 2010. För ja, en sån lista håller jag också på med, precis som ganska många andra antar jag. Och en liten list-summering över vad som hänt under 2009. Med de är som sagt fortfarande under konstruktion, så de kommer väl upp här om någon dag eller två…

Dessutom så känner jag mig lite extra ego idag så jag bjuder på en bild på mig själv:)

Foto: Ida Ulseth