Början på slutet

Jag tror faktiskt att det går kan gå vägen det här. Jag är i alla fall inte mer sjuk idag än i går. Tvärt om, jag känner mig lite bättre. En aningen bättre i alla fall. Det bådar gott för nyåret i fjällen!

Jag funderar lite på om jag ska skaffa mig ett tumblr-konto. Känns trevligt. Och så där fräscht på nåt sätt. Fast då är ju frågan om vad som skulle hända med den här bloggen. Ska jag lägga ner den här då? Eller ha båda kvar? Fast hur sällan kommer inte uppdateringarna att komma då?? Hm.. ja, jag får fundera lite på det ett tag till. I alla fall tills nästa år...

...tillsammans med allt annat tänkande på hur årets som gått varit, och på hur nästa år kommer att bli. Och om man ska ge några nyårslöften eller inte. Och om man ska våga sig på nån form av blogg-års-bokslut. Många beslut som ska tas så här i årsskiftet... Under tiden kan man roa sig med att kolla dessa tumblr: försiktig optimism, squat party movement baby, och cemus magazine. Till exempel.

Gott nytt år på er vänner!

Halvsjuk eller halvfrisk, det är frågan

Ja, vintern fortsätter som den ska, och det går snabbt nu alltså. Till och med julen har kommit och gått. Och sannerligen om jag hade varit snäll i år. Fick finfina klappar av både bergstomtarna och strandtomtarna. Vad sägs till exempel om två böcker av Haruki Murakami!? (Han har ju senaste tiden blivit lite av en favoritförfattare, och kommer nog hålla den platsen ett tag till.) Vidare fick jag sen ett par nya skidhandskar, ett objektiv till min kamera (yes!) samt en start i Öppet spår. Ja, ni hörde rätt, jag ska åka öppet spår. Tydligen. Kändes ju väldans bra här för ett tag sen och jag kunde ju skönja en ny karriär. Och visst kan jag fortfarande skönja den så där ibland, långt där borta i horisonten. Mellan träden liksom. Om man kisar tillräckligt mycket. Så med ett tillräckligt starkt psyke ska det nog gå. Ja, om jag blir frisk snart. För det är ju det också, att samma dag jag tog ledigt från jobbet nu innan jul, så blev jag ju sjuk. Fast bara lite halvt. Lite sjuk sådär så jag inte riktigt orkar göra så mycket, men inte tillräckligt sjuk så jag måste vara nerbäddad i sängen och bara dricka te och trycka i mig piller. Fast i dag så blev jag måttligt less på att vara halvsjuk och bestämde mig för att det måste till en förändring i sjukdomstillståndet, så jag hängde med farsgubben ut i skidspåren. Måste ju som träna lite nu då, om jag ska klara de där 90 kilometrarna. Och så var jag ju tvungen att testa skidhandskarna så klart.

Så ja, testet av skidhandskarna gick väl bra, under förutsättningarna. Bra handskar helt enkelt. Tänk om man kunde montera in en liten motor i dom också, så det liksom skulle gå lite lättare i uppförsbackarna... hm... Jag har dock inte hunnit testa mitt objektiv, för jag (mitt smart ass) prioriterade bort kameran i min packning när jag åkte ner nu till jul...

Så nu återstår väl att se hur det blir med sjukdomstillståndet, om jag kommer att bli helt frisk eller bli helt sjuk.

tjipp!

I jakten på ett nytt språk

Jag har hittat ett nytt favoritprogram. True Blood, släng dig i väggen! Nu är det Xuxa Só Para Baixinhos som gäller för hela slanten. Det är alltså brasilianskt barnprogram. Fick låna det av en kollega som bott i Brasilien ett år. Hur bra som helst när man ska lära sig portugisiska säger jag bara. Det är jag och min kollegas dotter, Julia 3 år, som kommer att bonda över det här sen. Kolla på klippet så fattar ni konceptet med hela programmet. Fint alltså:

Utsikten

En dag när Uppsala visar en av sina bättre sidor.

Upptäckten av 17 nya muskler, eller hur man får två nya vänner

Bästa sätt att utnyttja en dag med 8 minusgrader, snö och sol: åka skidor så klart!

Tyckte inte att planen kunde bli bättre, när jag och min kompis (och tillika andraledskombo) bestämde att vi skulle åka skidor idag på förmiddagen. Det var visserligen ganska länge sen jag åkt skidor nu, men det är väl sånt som sitter i ryggmärgen tänkte jag. Lite som att cykla liksom. Spänd av förväntan av att få spänna på mig skidorna, och med solen i ögonen njuta av varje stavtag, vaknade jag i morse till och med innan klockan ringde, trots att det är lördag. Under frukosten spanande jag omväxlande ut genom fönstret och mot termometern: förhållandena kunde inte vara bättre. Men ju längre frukosten led, desto mer började jag tänka på när det var jag faktiskt stod på ett par skidor senast. Jag insåg ganska snabbt att jag nog inte åkt en enda gång sen jag flyttade till Uppsala. Och vintern innan Uppsala var jag i Indien, så då blev det ju ingen skidåkning. Och innan dess... ja, då bodde jag ju i Östersund, och då åkte jag minsann skidor så det stod härliga till. Eller i alla fall några gånger per år (hfrm!). Så ja, senast i Östersund alltså, så då är det ju inte så länge sen, bara... (här börjar jag med en frenetisk huvudräkning där jag försöker få åren mellan 03/04 och idag att bli betydligt färre än vad de egentligen är... typ 3... max)...

Men ja, ut och iväg kom vi i alla fall. Och solen var med, strax över trädtopparna sprack den igenom en ganska grått och snötungt molntäcke. Och på ganska vingliga ben (att det skulle krävas så mycket balans för att åka skidor var tydligen nåt jag lyckats förtränga de här... åren). Och med ganska skakiga armar, i alla fall efter att vi åkt säkert cirka... mm..hm..mummel...500 meter..mmummel...

Vi åkte väl inte så långt som jag vill tro. Men länge var vi ute, nästan ett par timmar. Så i kväll när jag ska på fest får jag nog lov att fråga om jag kan ta med mig två vänner till: högertummens blåsa och vänstertummens blåsa. Men jäklar vad kul vi kommer att ha.

Nu kör vi stenhårt på vintertema

Mina kvarter

Nu har vintern hittat sig fram även till min blogg. Och visst är det väl härligt. Så sagolikt så det förslår.

Fint som snus

Ja men visst är det härligt att det redan är så kallt och så mycket snö! Igår hade jag långkallingar för första gången i år till exempel. Det bästa är ändå att man kan ha kjol eller klänning med tre lager strumpbyxor. Helt utan att skämmas! Det är fint det.

Klättring alltså...

... its the shit. Får lägga till några punkter på min önskelista till jul: klätterskor, sele... give me more, give me more...

Egoboost no.2

Sara tog en väldans fin bild av mig häromdagen. Så bra att det får vara profilbild här på bloggen. Vet inte om jag ska tacka Sara eller Saras IPhone?! Men det är ju helt klart en anledning till att ha IPhone. Alla dessa fina appar alltså.

Why not...

...start every change with a new haircut?

Jag tror inte jag har haft sån här lugg sen jag var typ 10 bast. Men då vart det ju ändå mest puffluggar och sne'luggar som gällde.

En dubbelt bra dag

Det kan väl inte undgått någon att Burmas oppositionsledare Aung San Suu Kyi har släppts fri! Lite cynisk blir man väl av åren, så jag kan inte låta bli att fundera på hur länge det kommer dröja innan juntan sätter henne i husarrest igen. Men vem vet, under kan ju ske. Har jag hört.

Sen är det ju det här att trollungen fyller år också. Hela tre år blir hon, det ni! Firad av mig har förstås redan blivit, när jag var där tidigare i höstas. Så här så hon ut då, nästan som en liten bortbyting:

Generation Wave

Var på ett otroligt spännande seminarium igår kväll med några killar från Burma som startat en ny organisation som de kallar Generation Wave. De vill inspirera ungdomar att stå upp för sina rättigheter, stå upp mot juntan etc, genom musik. Bland annat den här:

Man kan läsa lite mer om Generation Wave på BBC News, France 24 Internationsal News och på Världens blogg. Glöm heller inte bort att titta på dokument utifrån (SVT) på söndag kl 22, då det handlar om Burmas hemliga affärer.

Tjipp!

Snart är det val igen!

Ni har väl koll på att det tillhelgen är val i Burma?! Följer med stort intresse den något bisarra utveckling i samband med valet nu. Kolla läget om vad som händer på The Irrawaddy.

Om ni vill kolla hur ni står i den politiska kompassen inför valet i Burma, kan ni göra detta enkla test. Det är gjort av Amnestygrupp 124.

Its a wonderful life!

Virpi, Virpi

Hua, det är mycket jobb nu alltså. Och mycket annat som händer också. I veckan som var for jag och Sara till Stockholm för att se Aniara på stadsteatern. En helt underbar historia, en helt underbar föreställning. Om än något dyster. Och det där glaset rödvin vi klämde i pausen fick oss att bli riktiga rödvinsfilosofer på vägen hem. Rymden är jävligt stor alltså...

Veckan har också bjudit på kortfilmsfestival här i Uppsala. Har i och för sig bara hunnit med två pass, bland annat ett med Virpi Pahkinen, dansaren från framtiden ni vet. Här är en av filmerna som visades på det passet:

Underbart, så säg!

No words necessary

Piiiinsamt

Jag kan inte tycka annat än att det här är otroligt pinsamt. Om dom nu inte är rasister, eller står för rasistiska värderingar, varför tar de då åt sig så mycket? Och vad hände egentligen med att manifestationen var "för kärlek" och inte alls "mot SD", som de själva påpekade precis efter valet?

Det är nästan så jag skulle vilja ta dom i örat och ställa dom i skamvrån. Eller kanske ta med dom på en resa, utanför Sveriges gränser, hålla dom i handen och visa att världen där ute inte är så farlig. Att människor där ute på vår stora jord som oftast känner sig lika små och förundrade över världen som dom själva. Det är något man skulle göra.

Nu är det jäkligt nära riktig höst

Och det är så där kall och klar luft så man blir alldeles rusig. Nästan så man kan tro att man flyger fram när man springer. Men bara nästan. Fast ändå så pass mycket nästan att jag på ett väldigt seriöst sätt funderar på att anmäla mig till öppet spår... men jaa.. det tåls ju att fundera på i alla fall.

Oh yes!

Så här i höstmyset, alla vackra färger och allt jobb, har jag fått mer jobb! Och kul jobb dessutom. Jag ska bli kursamanuens igen, för den här kursen. Det ska verkligen bli superduperkul! Tjoho för mig!

Visst har jag varit i skogen och härjat...

...Det är ju höst!

Finfina liljekonvaljebär lyser upp så här under första höstdagarna.

Saras något avancerade skrämseltaktik för att hålla fästingarna borta.

Är det kanske nu det händer?

Yes! Nu börjar det likna nåt. Nu är det nära. Nu är det snart höst igen. Favvoårstiden nummer 1! Men det är också den här tiden som det är som mest att göra på jobbet, nu när terminen drar igång. Det är roligt, men mycket. Och helst vill jag bara vara ute i skogen. Eller på fjället. Och när jag ska ha tid att testa brorsans kajak har jag ingen aning om...

Vidder som är tillräckligt stora för att fjärma dig från det sorl, skrän, jämmer och larm som stiger ur det oupphörliga reklaminslag du så innerligt önskar att ditt liv inte vore.

Vildmarken som med sin skönhet skänker dig ro och tillåter dig tänka klart och binda samman två på varandra följande tankar, eller som vid behov kan sätta blodet och känslorna i svallning, ända dit hän att du blir ett med vinden och vattnet och jorden du nära på glömt att du kom i från.

(Citat från... gud vet var...)

Det var ju en annan historia...

...den om urkultfestivalen. Men Gud vad det känns som länge sen. Typ en evighet. Men den var som vanligt fantastisk. Och jag upptäckte som vanligt fantastiskt mycket bra musik. Och dans blev det till långt in på morgonen. Både polska och schottis. Och en och annan vals. Och så vilade jag ben och öron till fantastisk utsikt...

Örongodis vid Solscenen

Dansträning på Stora Scenen, inför lördagskvällen

Filosofiska funderingar vid Nämforsen...

...där man lätt ramlar tillbaka till historien

Kvällens pausunderhållning...

Burma & the three freedoms

Burma is about to hold its first national election in two decades.

In the last elections in 1990, the National League for Democracy (NLD) won a resounding victory -- only for the military government to ignore the results and arrest scores of opposition activists who threatened their grip on power.

We cannot let this happen again.

Så gör nåt. NU! Skriv ett brev här!

Fjällen är grejen

Hemma igen efter en veckas strapatser runt om i landet. Och vilka strapatser sen! Först drog jag till fjälls. Till Grövelsjön närmre bestämt (för vilken gång i ordningen minns jag inte, men det är synnerligen trevligt nu när man inte jobbar där utan bara kan njuta). Jag träffade finaste vännen Cia, och blev lite hundkär på köpet. Hur kan man inte bli det när man vaknar varje dag av att nån slickar en i ansiktet?!

Här njuter jag och fröken Smilla av fjälluften och tystnaden:

Man kan också njuta av fantastiska utsikter, som den här mot Båthusberget:

...och som den här...

Och här skulle jag visa att jag och Smilla verkligen blev bundisar och bästis (och att det inte bara här nåt jag säger) men det misslyckades ju fullständigt:

Och när vi inte var ute, njöt vi av kaffet från Cias eminenta espressomaskin:

Efter fjällen drog jag vidare mot Näsåker och Urkultfestivalen. Men det är en helt annan historia...

Mitt i sommarruset

Den senaste tiden har kreativiteten sprudlat! Nästan i alla fall... Och så här kvällen innan jag drar till fjälls (som ska bli alldeles, alldels.... underbart) drar jag igång ungefär världens största virkprojekt. Vad det är vågar jag inte riktigt yppa än, måste komma igång lite mer med det innan, så jag vet att det faktiskt blir av.

Men ett exempel på den glödande kreativiteten kan ni se här (jag har nämligen fått vissa klagomål på att vi sällan har gästhanddukar på toaletten, så jag tänkte att det väl få bli ändring på det då!):

Och jag har inte bara gjort skylten med mina fina nya bokstavsstämplar, jag har också sytt den grön-blommiga finfina handduken.

En tanke i tiden

Är visst lite seg med uppdateringarna här så här i sommartider... Under sommaren har visst allt en tendens att få en helt annan tidsrytm. Man tappar som räkningen på minuter, timmar och dagar. Låter allt flyta ihop i en enda röra, och man minns bara de starkaste intrycken, den varmaste dagen, hällregnet, åskan, den godaste glassen, dagen vid vattnet vid den där sjön som har den bästa stranden, kaffet med den där personen du inte träffar så ofta, den mest underbara konserten. Och så minns man inget av allt det andra, alla andra glassar som är goda i ögonblicket man får dem, men som smakar likadant. För man har ingen tid att hänga upp det på. Man har inga dagar längre. Nästan inga veckor.

En sak jag kommer ihåg dock, är en fin konsert med Stockholm Lisboa Project på Parksnäckan här i Uppsala. Fint som snus alltså.

En favorit är ju Mentiras:

Och för er Spotifyare så kan också Fado Do Ribatejo / Hökpers Vals rekommenderas!

Det var en väldigt solig kväll för konsert, det minns jag också:

En kväll i Ekstugan

Lovely as always

Åh nu har jag varit några dagar i Lissabon! Det var helt underbart! Precis som jag tänkte. Och det var varmt, till skillnad från förra gången jag var där. Jag vandrade runt i stan och bara njöt, åt på goda restauranger, umgicks med fina vänner... och så åkte vi till stranden! Underbart, underbart!

Fast jag började ju så klart med en galao. Med kanske världens bästa utsikt.

Lisbon, here I come! Again!!!

Nu har min semester börjat på allvar. Och jag har börjat med att provpaddla en uppblåsbar tvåmanskajak vid Ekstugan. Det ni, det är grejer det! Semestern har sen fortsatt i rask takt med en snabbguidning på Överums Bruk, minigolfande och solande. Och på onsdag drar jag till Lissabon igen! Kan det bli bättre?!:)

I år växer det lin på åkern utanför mig

Why, oh why

Jaha, och jag som tänkte att Portugal skulle spela i finalen när jag är i Lissabon. Men så blev det visst inte. Faan.

These Swedish summer nights

Så här på midsommardagen har jag sovit länge, hunnit med exakt två promenader i Hågadalen samt invigt min klänning jag köpte i Lissabon för en halv evighet sen.

Åh vad jag älskar att ha den här utsikten från mitt fönster.

Åh vad jag älskar dessa ljusa sommarnätter.

Glad midsommar på er alla fina!

Vad som händer i en bloggpaus

Ibland går tiden alldeles för snabbt alltså. Har visst varit lite frånvarande här på bloggen märker jag, utan att riktigt fatta det. Har varit på resande fot ett tag, med jobbet. Först upp till Mora, och sen Inlandsbanan upp till Östersund. Många intressanta diskussioner blev, av olika slag. Men mest av allt slog det mig hur mycket jag saknat utsikten, fjällen, den klara luften... Östersund kan jag verkligen tänka mig att flytta tillbaka till.

Efter turen till Norrland och tillbaka var det dags för bröllop. Och inte bara för Viktoria och Daniel, utan även för min brorsa och hans flickvän. Fina var dom, vackert väder var det och alla var glada och lyckliga. Så klart, vad skulle man annars vara en sån underbar dag!:)

Frösön

Även Mora var fint. Blommigt och lite drömskt så där.

Rainy days as they should be

En otroligt regnig dag idag. Men det gör inte så himla mycket, för det regnar lite på tvären så det smattrar på fönstret. Och så gör det inte så himla mycket, för jag känner mig lite sliten efter gårdagens 30-årsfest. Så int gör de nå att det regnar. Det blir en dag för drömmar helt enkelt.

En dag när det inte regnar lika mycket som idag

Veckans vädjande

Jaa... veckans vädjande finns kvar, men jag tror de har ändrat om lite på sidan senaste tiden... Man kommer dit genom att klicka här!

Summertime

Åh, jag är så himla glad att det äntligen är sommar. Det här har jag längtat efter så himla länge. Öppen balkongdörr hela kvällarna. Kunna ha kjolar och klänningar utan tre lagen strumpbyxor. Och så glassen såklart. Och massa massa massa annat, men det orkar jag inte skriva just nu. Jag ska istället krypa till sängs, drömma vackert och vakna glad!

Agera mera

Fortsätter att fundera över olika sätt att försöka göra världen lite bättre. Tycker det är alldeles för få människor som agerar i världen. Och alldeles för många som pratar, gnäller och ojjar sig. Så för att hjälpa till lite på traven, om det är nån som faktiskt känner för att göra nåt, så kan jag tipsa som Amnesty. De har till och med skrivit en liten aktivistguide! Se här vad mycket man kan göra, och det behöver inte ta alls mycket tid!!!

• 1 minut/månad - Skriv under veckans vädjande

• 2 minuter/månad - Bli sms-aktivist

• 5 minuter/månad - Prenumerera på Kortkampanjen

• 30 minuter/månad - Skriv och skicka en blixtaktion

• 45 minuter/månad - Anmäl dig till specialgruppernas utskick och få information om ett aktuellt tema och vädjandebrev att skicka en gång i månaden

• 2 timmar/månad - Gå med i ett landprogram och arbeta fokuserat med ett land

• 5 timmar/månad - Gå med i en Amnestygrupp eller bilda en ny grupp

• 8 timmar/månad - Bli informatör och berätta om mänskliga rättigheter på skolor

• 10 timmar/månad - Dra nytta av dina specialkunskaper och bli landsamordnare

Och om allt det här kan man läsa mer om på Amnesty.se

Yes, take some more action please. Visit amnesty.org and do something!