Det finns vissa saker som jag verkligen skulle vilja ha. En sån sak är en stuga. En liten stuga med en liten trädgård. Den ska vara liten, mysig och med en själ. Och tomten ska vara insiktsskyddad, så jag kan sitta där och dricka mitt morgonkaffe och lyssna på fåglarna och humlorna, njuta av blommorna och odla mina morötter, utan att någon granne skulle kunna titta över häcken med sitt überkäcka hejhej så man sätter kaffet i halsen.
Jag börjar fundera på om det är nu snart det här kommer att hända!? Jag har hittills gått och väntat på något. På att det ska bli rätt tid för det. Men jag vet som inte riktigt vad som är rätt tid. Jag tror att det är en känsla av att jag ska bli vuxen först, att jag ska ha koll på hur saker funkar, att jag ska veta hur man gör när man har ett hus, att jag ska veta var jag vill bo, vad jag vill jobba med osv. Att alla pusselbitar ska falla på plats. Fast, nu när jag är 30-plusare så inser jag ju att jag aldrig kommer att veta det. Jag kommer aldrig veta vad jag ska göra med mitt liv. Jag kommer aldrig att känna mig så där vuxen och ansvarsfull. Så det är kanske bara att göra?! Att hoppa in i projektet och hoppas på det bästa. De flesta saker som dyker upp i livet löser man ju ganska bra vart eftersom liksom. Så ja.. det är kanske nu snart det händer…
