Its easy to get lost with the sun in your eyes

Idag har jag sett solen för första gången sen jag kom tillbaka från Lissabon! Jag blev så till mig att jag tog mitt kaffe och min ipod och satte mig på balkongen en stund. Men det krävdes också ett par tjockstrumpor, en tjocksjal och en filt för att överleva... och en kladdkakemuffins då såklart. Men jäklar alltså, det var grejer det. Solen i ögonen.

I övrigt hat jag köpt ett par nya hörlurar till min ipod. Dom är gröna och ger mycket bättre ljud. Vidare har jag också beställt två nya böcker. Berättelsen om den blå planeten av Andri Snaer Magnason, och The making of Portuguese Democracy av Kenneth Maxwell. Tänkte att jag också skulle lära mig nåt om landet jag varit i i två månader... Det blir en spännande vår det här:)

Yes. Today I saw the sun for the first time since I came back to Sweden. It made me so happy that I drank my coffee on our balcony. Listening to my ipod of course. I have also bought new earphones (green of course), and ordered two new books: The story of the blue planet by Andri Snaer Magnason, and The making of Portuguese Democracy by Kenneth Maxwell. I was thinking that maybe I should learn something about the country I've been living in for two months... With the sun in my eyes.

En helt vanlig dag

Så här kan man också sysselsätta sig en dag i Lissabon. Som ni ser krävs det stor koncentration och äkta ingenjörskonst för att få det hela att funka... och som synes är ingen av oss ingenjörer...

This is also a way to spend a day in Lisbon... It takes a lot of concentration to make it work...

Musik ska byggas utav glädje

Har lagt upp fler bilder från helgen i Porto på Flickr. Än så länge bara från Casa da Música, men jag tänker att det ska komma fler...

A few more pictures from my weekend in Porto on my Flickr. So far only from Casa da Música...

The short story of Porto

Ja, jag var ju i Porto helgen innan jag åkte tillbaka till Sverige. Jag kör kortversionen. Porto är Portugals näst största stad och ligger i norra delen av landet. Jag åkte bil dit, men min förvånansvärt pratglade, förvånansvärt lättdistraherade kombo Joao. Bodde på världens trevligaste hostel, Oporto Poets Hostel, med roliga människor som man kunde turista lite med. Söker ni hostel-boende i Porto rekommenderar jag starkt Poets Hostel! Turistandet bestod av att besöka den vackraste bokhandel jag någonsin sett, katedralen, diverse andra kyrkor, vandra över broarna, fick en guidad tur och provsmak av viner på Porto Cálem, där portvin tillverkas i mängder. Vidare besökte vi Fundacao Serrvales som är ett museeum för modern konst, samt min absoluta favorit: musik- och kulturhuset Casa da Musica...

Jag visar lite bilder istället...

The weekend before i left for Sweden I went to Porto. Stayed at a nice hostel: Oporto Poets Hostel. Met nice people to play tourist with, and we visited churches, cathedral, Fundacao Serrvales, drank port wine at Porto Cálem, and my favorite: Casa da Musica...

En del strosande runt omkring och hit och dit...

...över broarna...

...med paus för vinprovning...

...och för att beundra den fantastiska arkitekturen...

Dag ett, igen

Tillbaka bland snöslask och finfina vänner, kyla och svenskt smågodis. Känns lite märkligt att vara tillbaka här nu. Lite som att man aldrig varit borta, fast det hänt så himla mycket. Men det kommer nog ta några dagar innan jag känner mig hemma här igen. Just nu vill jag bara tillbaka till Lissabon. Till mina nya vänner där (fast mina vänner här också är superbra, såklart!!!), till solen, värmen, goda viner och torsdagsjazzen.

När jag vaknade till i morse så kisade jag lite med ena ögat för att se var jag var, och min första känsla var: åh nej, jag är verkligen tillbaka i Sverige igen... Sen vände jag mig om och sov ytterligare två timmar. Men det blir väl bra igen, när jag kommer in i mina rutiner, och börjar jobba igen. Det ska bli kul det.

Men efter att avfrostat cykeln och trampat mig igenom snöslasket trösthandlade jag en ny mössa på rean. 29:50 kostade den, men se så fint den lyser upp min tillvaro:)

My first feeling this morning: oh no, I'm back in Sweden. I turned around and slept for two more hours. When I finally got out of bed, I went down town to buy my a new cap, on sale: 29:50sek. So I at least can stay warm until the spring starts.

Hej då

Åh, idag är sista dagen för mig i Lissabon. I mitt Lissabon. Det är med blandade känslor jag börjar packa mina pinaler. Jag har haft det så bra här, kul att mest hänga runt, göra roliga saker hela dagarna, prata med människor, upptäcka nya världar och bara softa. Klart jag inte vill lämna det livet. Men visst ska det bli skönt att komma hem också. Det är ju ändå hemma. Där jag har mina prylar, mina vänner och familj, mitt jobb och allt annat som gör min vardag. Men jaa.. så här under min sista dag känns det mest vemodigt. Framför allt tråkigt att lämna vännerna man fått här. Fast innan jag åker hem har jag ju en hel(-) kväll till här. En kväll som inte bara är min sista kväll i Lissabon, utan även min kombo Kristijans födelsedag. Hurra vad det ska firas!

Helgen i Porto var hur fin som helst. Men får skriva mer om det när jag samlat mina tankar lite mer.

Lissabon, mitt Lissabon

Lisbon by night, och bara några dagar kvar

Med risk för att låta tjatig måste jag ju meddela att jazzen igår var helt underbar! Som vanligt då. Trots att allt blev en timme försenat och den inte började förrän kl 23, och jag kände mig lite trött och irriterad, så flög jag därifrån.

Bjuder på en av de få bilder jag tagit nattetid i Lissabon...

Nu åker jag till Porto över helgen (måste ju passa på när man har en kombo här som pendlar varje vecka, så man liksom får skjuts), och sen är det inte många dagar till jag kommer hem igen. Från ett hem till ett annat...

I don't wanna dance

Har varit några lugna dagar (eller ja.. vilka dagar är inte lugna här!?). Har faktiskt varit ute och sprungit en sväng igen (och mina ben tar död på mig nu), har upptäckt couchsurfing och fått en ny favoritsång. Kan nog bli ett nytt ledmotiv för våren. Framför allt med en sån fin musikvideo, titta bara:

Och på nåt märkligt sätt vill jag fortfarande ha en polaroidkamera...

Och jag jazzar vidare

Har hittat ett fint klipp från förra veckans jazzkonsert, med Katt Tait och António Palma. Fantastisk röst... Så klicka på play, lyssna och njut, scrolla samtidigt ner och kolla på bilder från dagens strandvisit...

Sand mellan tårna

Tror att våren kommit hit på riktigt nu. Det har varit sol hela helgen, helt underbart! Har väl dock inte utnyttjat de här senaste soliga dagarna till max. Lite för mycket av det goda på kvällskvisten har gjort att det blivit långa sovmorgnar. Även idag, men idag tog vi oss faktiskt iväg till stranden! Tre av mina kombosar och jag styrde kosan mot Europas mest västliga punkt, Cabo da Roca. Lite för kallt för att bada än så länge (även om det inte skulle vara några problem för en skandinav som jag, om man bara ger sig den på det... såklart...hahaha) så det var bara mina fisigt vita vinterfötter som fick möta sol och vatten för första gången i år. Men det var så gott som något efter denna vinter.

Europas mest västliga udde: Cabo da Roca

Mina vintertrötta fötter gör baddebut

Daniel är nästan mer entusiastisk än mig av att få bada tårna

Daniel...

...och Kristijan och Elisabeth

Behövs en beskrivning?!

Stora och små dagsverken

Dagens gärningar (so far):

1. tvättat kläder (bäst att passa på när det är soligt och kan hänga ut dem på tork)
2. druckit en galao och ätit en pastel de nata (i solen givetvis)
3. promenerat med kameran i högsta hugg (eftersom det var soligt idag!)
4. pluggat lite oregelbundna verb (så mycket roligare ute i solen)
5. köpt en bok som så småningom ska försöka tas igenom (med fördel i solen då alltså)

Se vad gott, mitt favvofika...

Regn, sol och en och annan kaffe

Idag är det så där soligt och härligt ute. Kallt i luften, men soligt. Det är fint det. Det är det här man väntat på alla regniga dagar, att solen ska värma i ansiktet och så att fräknarna börjar bli lite synliga. Jag hoppas att mina fräknar kommer att synas lite grann i alla fall när jag åker hem igen. Så där så man nästan ser lite genomskinlig ut, när det enda som fått färg är fräknarna, medan resten av huden fortfarande är så där skir och blek.

Och jag kan inte undgå att tänka lite att det som är bra med regn, är att nästan all prestationsångest är som bortblåst. När det är dåligt väder är det som okej att inte göra så mycket. Till skillnad från när det är soligt. Då måste man utnyttja dagen, solen, till max.

Så nu ska jag tömma minneskortet på min kamera och gå på promenad. Och kanske blir det så att jag passerar förbi huset där Amalia Rodrigues bodde!

Studier går först... eller hur var det nu igen?!

Det händer också fortfarande att jag pluggar lite. Lite lite i alla fall. Som idag till exempel, när solen lyste och tillsammans med min lägenhetspolare från Makedonien som också försöker lära sig det här språket. Härligt härligt.

Daniel pluggar och pluggar och pluggar...

...och jag pluggar och pluggar och pluggar...

Same same but different

Har varit lugnt på bloggfronten de senaste dagarna. Kort kan man säga att jag har haft besök några dagar, det har regnat några dagar, det var varit sol några dagar, det är lika kallt som vanligt, jag längtar lite efter torsdagens jazzkonsert och jag slåss lite med min vilja och ovilja att åka tillbaka till Sverige. Lite som vanligt då. Förutom besöket, som var ovanligt. Ovanligt trevligt, ovanligt roligt och ovanligt flott.

And all that jazz

Tänk att jazz kan vara så fantastiskt! Igår var det dags igen, med António Palma och Katt Tait. Underbar musik, underbar röst. Fantastiskt helt enkelt.

Fler drömmar...

...från Sintra.

(Märk väl på den sista bilden hur jag på ett väldigt avslappnat sätt njuter av utsikten och inte alls koncentrerar mig på att se naturlig ut utan att tappa kameran i backen.)

My new favorite spot, again

Har varit på utflykt till Sintra idag. Sintra ligger ungefär 30 km från Lissabon och tar ca 40-45 minuter med tåget. Men det kändes ungefär som om jag råkat hoppa på Hogwartsexpressen. Sintra är nog en av de vackraste platser jag hittills varit på. Och då menar jag inte bara här i Lissabon och Portugal. Utan överhuvudtaget. Jag var dock lite slapp på morgonen idag, så jag kom iväg lite för sent för att hinna se allt som finns att se i Sintra. Men det gör egentligen inte så mycket, för det betyder ju bara att jag helt enkelt MÅSTE åka tillbaka dit minst en gång till innan jag styr kosan mot Sverige igen. Kolla lite bilderna nedan. De är ju dock bara ett axplock. HELA stan går i samma stil. Typ. Och för att ni ska kunna ana känslan man får när man är där, så tänk på Narnia. Eller Sagan om ringen. Eller egentligen vilken saga eller fantasystory ni vill... Magiskt är ett bra ord.

Märkliga byggnader alla märkliga former...

Magiska vattenfall...

Svarta katter som går på jakt ovanför apelsinträden...

Och så klart att jag hade min finaste utflyktsklänning på vandring i sagornas land...

Jag undrar också lite över hur många "favorite spots" man kan ha, samtidigt...

Fler bilder kommer nog säkerligen i morgon.

Puss & sov gott!