Idag är det så där soligt och härligt ute. Kallt i luften, men soligt. Det är fint det. Det är det här man väntat på alla regniga dagar, att solen ska värma i ansiktet och så att fräknarna börjar bli lite synliga. Jag hoppas att mina fräknar kommer att synas lite grann i alla fall när jag åker hem igen. Så där så man nästan ser lite genomskinlig ut, när det enda som fått färg är fräknarna, medan resten av huden fortfarande är så där skir och blek.
Och jag kan inte undgå att tänka lite att det som är bra med regn, är att nästan all prestationsångest är som bortblåst. När det är dåligt väder är det som okej att inte göra så mycket. Till skillnad från när det är soligt. Då måste man utnyttja dagen, solen, till max.
Så nu ska jag tömma minneskortet på min kamera och gå på promenad. Och kanske blir det så att jag passerar förbi huset där Amalia Rodrigues bodde!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar