Är det kanske nu det händer?

Yes! Nu börjar det likna nåt. Nu är det nära. Nu är det snart höst igen. Favvoårstiden nummer 1! Men det är också den här tiden som det är som mest att göra på jobbet, nu när terminen drar igång. Det är roligt, men mycket. Och helst vill jag bara vara ute i skogen. Eller på fjället. Och när jag ska ha tid att testa brorsans kajak har jag ingen aning om...

Vidder som är tillräckligt stora för att fjärma dig från det sorl, skrän, jämmer och larm som stiger ur det oupphörliga reklaminslag du så innerligt önskar att ditt liv inte vore.

Vildmarken som med sin skönhet skänker dig ro och tillåter dig tänka klart och binda samman två på varandra följande tankar, eller som vid behov kan sätta blodet och känslorna i svallning, ända dit hän att du blir ett med vinden och vattnet och jorden du nära på glömt att du kom i från.

(Citat från... gud vet var...)

Det var ju en annan historia...

...den om urkultfestivalen. Men Gud vad det känns som länge sen. Typ en evighet. Men den var som vanligt fantastisk. Och jag upptäckte som vanligt fantastiskt mycket bra musik. Och dans blev det till långt in på morgonen. Både polska och schottis. Och en och annan vals. Och så vilade jag ben och öron till fantastisk utsikt...

Örongodis vid Solscenen

Dansträning på Stora Scenen, inför lördagskvällen

Filosofiska funderingar vid Nämforsen...

...där man lätt ramlar tillbaka till historien

Kvällens pausunderhållning...

Burma & the three freedoms

Burma is about to hold its first national election in two decades.

In the last elections in 1990, the National League for Democracy (NLD) won a resounding victory -- only for the military government to ignore the results and arrest scores of opposition activists who threatened their grip on power.

We cannot let this happen again.

Så gör nåt. NU! Skriv ett brev här!

Fjällen är grejen

Hemma igen efter en veckas strapatser runt om i landet. Och vilka strapatser sen! Först drog jag till fjälls. Till Grövelsjön närmre bestämt (för vilken gång i ordningen minns jag inte, men det är synnerligen trevligt nu när man inte jobbar där utan bara kan njuta). Jag träffade finaste vännen Cia, och blev lite hundkär på köpet. Hur kan man inte bli det när man vaknar varje dag av att nån slickar en i ansiktet?!

Här njuter jag och fröken Smilla av fjälluften och tystnaden:

Man kan också njuta av fantastiska utsikter, som den här mot Båthusberget:

...och som den här...

Och här skulle jag visa att jag och Smilla verkligen blev bundisar och bästis (och att det inte bara här nåt jag säger) men det misslyckades ju fullständigt:

Och när vi inte var ute, njöt vi av kaffet från Cias eminenta espressomaskin:

Efter fjällen drog jag vidare mot Näsåker och Urkultfestivalen. Men det är en helt annan historia...