Början på slutet

Jag tror faktiskt att det går kan gå vägen det här. Jag är i alla fall inte mer sjuk idag än i går. Tvärt om, jag känner mig lite bättre. En aningen bättre i alla fall. Det bådar gott för nyåret i fjällen!

Jag funderar lite på om jag ska skaffa mig ett tumblr-konto. Känns trevligt. Och så där fräscht på nåt sätt. Fast då är ju frågan om vad som skulle hända med den här bloggen. Ska jag lägga ner den här då? Eller ha båda kvar? Fast hur sällan kommer inte uppdateringarna att komma då?? Hm.. ja, jag får fundera lite på det ett tag till. I alla fall tills nästa år...

...tillsammans med allt annat tänkande på hur årets som gått varit, och på hur nästa år kommer att bli. Och om man ska ge några nyårslöften eller inte. Och om man ska våga sig på nån form av blogg-års-bokslut. Många beslut som ska tas så här i årsskiftet... Under tiden kan man roa sig med att kolla dessa tumblr: försiktig optimism, squat party movement baby, och cemus magazine. Till exempel.

Gott nytt år på er vänner!

Halvsjuk eller halvfrisk, det är frågan

Ja, vintern fortsätter som den ska, och det går snabbt nu alltså. Till och med julen har kommit och gått. Och sannerligen om jag hade varit snäll i år. Fick finfina klappar av både bergstomtarna och strandtomtarna. Vad sägs till exempel om två böcker av Haruki Murakami!? (Han har ju senaste tiden blivit lite av en favoritförfattare, och kommer nog hålla den platsen ett tag till.) Vidare fick jag sen ett par nya skidhandskar, ett objektiv till min kamera (yes!) samt en start i Öppet spår. Ja, ni hörde rätt, jag ska åka öppet spår. Tydligen. Kändes ju väldans bra här för ett tag sen och jag kunde ju skönja en ny karriär. Och visst kan jag fortfarande skönja den så där ibland, långt där borta i horisonten. Mellan träden liksom. Om man kisar tillräckligt mycket. Så med ett tillräckligt starkt psyke ska det nog gå. Ja, om jag blir frisk snart. För det är ju det också, att samma dag jag tog ledigt från jobbet nu innan jul, så blev jag ju sjuk. Fast bara lite halvt. Lite sjuk sådär så jag inte riktigt orkar göra så mycket, men inte tillräckligt sjuk så jag måste vara nerbäddad i sängen och bara dricka te och trycka i mig piller. Fast i dag så blev jag måttligt less på att vara halvsjuk och bestämde mig för att det måste till en förändring i sjukdomstillståndet, så jag hängde med farsgubben ut i skidspåren. Måste ju som träna lite nu då, om jag ska klara de där 90 kilometrarna. Och så var jag ju tvungen att testa skidhandskarna så klart.

Så ja, testet av skidhandskarna gick väl bra, under förutsättningarna. Bra handskar helt enkelt. Tänk om man kunde montera in en liten motor i dom också, så det liksom skulle gå lite lättare i uppförsbackarna... hm... Jag har dock inte hunnit testa mitt objektiv, för jag (mitt smart ass) prioriterade bort kameran i min packning när jag åkte ner nu till jul...

Så nu återstår väl att se hur det blir med sjukdomstillståndet, om jag kommer att bli helt frisk eller bli helt sjuk.

tjipp!

I jakten på ett nytt språk

Jag har hittat ett nytt favoritprogram. True Blood, släng dig i väggen! Nu är det Xuxa Só Para Baixinhos som gäller för hela slanten. Det är alltså brasilianskt barnprogram. Fick låna det av en kollega som bott i Brasilien ett år. Hur bra som helst när man ska lära sig portugisiska säger jag bara. Det är jag och min kollegas dotter, Julia 3 år, som kommer att bonda över det här sen. Kolla på klippet så fattar ni konceptet med hela programmet. Fint alltså:

Utsikten

En dag när Uppsala visar en av sina bättre sidor.

Upptäckten av 17 nya muskler, eller hur man får två nya vänner

Bästa sätt att utnyttja en dag med 8 minusgrader, snö och sol: åka skidor så klart!

Tyckte inte att planen kunde bli bättre, när jag och min kompis (och tillika andraledskombo) bestämde att vi skulle åka skidor idag på förmiddagen. Det var visserligen ganska länge sen jag åkt skidor nu, men det är väl sånt som sitter i ryggmärgen tänkte jag. Lite som att cykla liksom. Spänd av förväntan av att få spänna på mig skidorna, och med solen i ögonen njuta av varje stavtag, vaknade jag i morse till och med innan klockan ringde, trots att det är lördag. Under frukosten spanande jag omväxlande ut genom fönstret och mot termometern: förhållandena kunde inte vara bättre. Men ju längre frukosten led, desto mer började jag tänka på när det var jag faktiskt stod på ett par skidor senast. Jag insåg ganska snabbt att jag nog inte åkt en enda gång sen jag flyttade till Uppsala. Och vintern innan Uppsala var jag i Indien, så då blev det ju ingen skidåkning. Och innan dess... ja, då bodde jag ju i Östersund, och då åkte jag minsann skidor så det stod härliga till. Eller i alla fall några gånger per år (hfrm!). Så ja, senast i Östersund alltså, så då är det ju inte så länge sen, bara... (här börjar jag med en frenetisk huvudräkning där jag försöker få åren mellan 03/04 och idag att bli betydligt färre än vad de egentligen är... typ 3... max)...

Men ja, ut och iväg kom vi i alla fall. Och solen var med, strax över trädtopparna sprack den igenom en ganska grått och snötungt molntäcke. Och på ganska vingliga ben (att det skulle krävas så mycket balans för att åka skidor var tydligen nåt jag lyckats förtränga de här... åren). Och med ganska skakiga armar, i alla fall efter att vi åkt säkert cirka... mm..hm..mummel...500 meter..mmummel...

Vi åkte väl inte så långt som jag vill tro. Men länge var vi ute, nästan ett par timmar. Så i kväll när jag ska på fest får jag nog lov att fråga om jag kan ta med mig två vänner till: högertummens blåsa och vänstertummens blåsa. Men jäklar vad kul vi kommer att ha.

Nu kör vi stenhårt på vintertema

Mina kvarter

Nu har vintern hittat sig fram även till min blogg. Och visst är det väl härligt. Så sagolikt så det förslår.