Tyckte inte att planen kunde bli bättre, när jag och min kompis (och tillika andraledskombo) bestämde att vi skulle åka skidor idag på förmiddagen. Det var visserligen ganska länge sen jag åkt skidor nu, men det är väl sånt som sitter i ryggmärgen tänkte jag. Lite som att cykla liksom. Spänd av förväntan av att få spänna på mig skidorna, och med solen i ögonen njuta av varje stavtag, vaknade jag i morse till och med innan klockan ringde, trots att det är lördag. Under frukosten spanande jag omväxlande ut genom fönstret och mot termometern: förhållandena kunde inte vara bättre. Men ju längre frukosten led, desto mer började jag tänka på när det var jag faktiskt stod på ett par skidor senast. Jag insåg ganska snabbt att jag nog inte åkt en enda gång sen jag flyttade till Uppsala. Och vintern innan Uppsala var jag i Indien, så då blev det ju ingen skidåkning. Och innan dess... ja, då bodde jag ju i Östersund, och då åkte jag minsann skidor så det stod härliga till. Eller i alla fall några gånger per år (hfrm!). Så ja, senast i Östersund alltså, så då är det ju inte så länge sen, bara... (här börjar jag med en frenetisk huvudräkning där jag försöker få åren mellan 03/04 och idag att bli betydligt färre än vad de egentligen är... typ 3... max)...
Men ja, ut och iväg kom vi i alla fall. Och solen var med, strax över trädtopparna sprack den igenom en ganska grått och snötungt molntäcke. Och på ganska vingliga ben (att det skulle krävas så mycket balans för att åka skidor var tydligen nåt jag lyckats förtränga de här... åren). Och med ganska skakiga armar, i alla fall efter att vi åkt säkert cirka... mm..hm..mummel...500 meter..mmummel...
Vi åkte väl inte så långt som jag vill tro. Men länge var vi ute, nästan ett par timmar. Så i kväll när jag ska på fest får jag nog lov att fråga om jag kan ta med mig två vänner till: högertummens blåsa och vänstertummens blåsa. Men jäklar vad kul vi kommer att ha.
1 kommentar:
Och vad ska vi då lära oss av detta?
JO! Att du borde flytta tillbaka till Östersund!
Skicka en kommentar