När man varit i den här hållbarhetssvängen ett tag så känns det som att man har ganska bra koll på hur saker och ting hänger ihop. Som till exempel hur sjukt obra klädindustrin är med alldeles för mycket vattenåtgång, mycket gifter och bekämpningsmedel, dåliga arbetsvillkor för anställda, överproduktion osv. Listan kan göras väldigt lång här alltså. Men trots att det känns som att jag vet det här, får jag som en käftsmäll varje gång jag hör någon rabbla siffror och fakta på hur det faktiskt ligger till. Vad sägs om att det krävs upp till 29 000 liter vatten och 1 kilo bekämpningsmedel, för att producera ett (1!) kilo blomull! Och detta kilo bomull räcker ungefär till tre (3!) t-shirtar! Tre ynka små t-shirtar liksom! Som man hur lätt som helst impulsköper på vanliga klädbutiker, utan att spendera mer än fem sekunder av sin tankeverksamhet. Det är sån här fakta som får mig att vakna upp i alla fall. Om man sen också lägger till allt det där andra som att de anställda som producerar våra kläder allt som oftast har alldeles för långa arbetsdagar, alldeles för låg lön, ingen rätt att organisera sig mm... så tappar man ju liksom andan...
Så, ja, trots att det känns som att jag har hyfsad koll som sagt, och trots att det känns som att jag i alla fall försöker göra nåt bra i världen, så är det skrämmande ofta jag får den där örfilen som får mig att vakna upp och inse att man är långt ifrån att ens vara i närheten att göra nåt bra för den här världen.
