Hurra...

...munkarna går igen! Cirka 200 munkar har demonstrerat i staden Pakokku. Det kändes skönt att läsa. Lättande på nåt sätt, att de har rest sig igen. Att de vågar ge sig ut på gatorna igen. Visa att hoppet finns kvar! Men nervositeten börjar ju tillta igen. Hur ska det gå den här gången!?

Samtidigt som saker händer där ute i världen, sitter jag här i mitt lilla rum och skriver på en hemtenta. Det går väl framåt, men långsamt. Men jag har stött på ett sjukt långt ord: miljökonsekvensbedömningsprocessen. Kanske världens längsta...

Ojojoj...

... nu verkar det som om det börjar hända saker igen. Militären i Burma har omringat flera buddhistiska tempel i Rangoon. Detta för att förhindra att upproren tar ny fart. Än så länge verkar inget ha hänt, men att de vidtar sådana åtgärder måste väl tyda på något!? Jag både hoppas och inte hoppas att att något kommer att hända. Jag vill så gärna att studenter, munkar och den övriga befolkningen ska resa sig igen. Men samtidigt vill jag det inte, för risken att militären kommer att slå ner de nya upproren på samma sätt som tidigare är ju överhängande. Fler kommer att dödas och ännu fler kommer att fängslas. (Cirka 3000 människor har redan fängslats sen demonstrationerna började tidigare i höstas!)


(dn.se)

Fortsätt ställa krav!!!

Det är med lite glädje men med mycket nervositet som jag läser att Aung San Suu Kyi nu har fått lämna sitt hem där hon suttit i husarrest i 12 av de senaste 18 åren. Detta för att hon för första gången skulle få träffa militärjuntans företrädare. Och kanske kan det vara ett litet steg i rätt riktning Vad resultatet av just det här mötet är svårt att säga. Men att en dialog just har inletts känns som en bra början. Men det finns också en risk med det. Att omvärlden nu kommer att dra en lättnadens suck och sluta ställa krav och trycka på för ett demokratiskt Burma. Att omvärlden kommer att glömma Burma. Det är lång väg kvar. Mycket lång väg. Och bara för att Aung San Suu Kyi nu har fått lämna sitt hem några dagar betyder det inte att hon kommer att bli tvingad att återvända dit inom kort.

Kan man bli mer mediakritisk?!

vi är inte bara skyldiga till det vi gör, utan även till det som vi läser, ser och hör.

Har varit på en sjukt bra föreläsning med Maria-Pia Boëthius. Jag som tyckte att jag varit ganska kritisk mot medier förut börjar inse att jag nog får jobba lite mer på det. Fick nästan lite dåligt samvete för att jag läser vissa tidningar och för att jag, trots mitt kritiska öga, på något sätt ändå tror lite på det som står. Visst kan det vara vinklat från olika håll men de borde väl inte ljuga en rakt upp i ansiktet, eller?!

Efter ikväll så är jag inte så säker längre... Mycket svammel är det.

Svårfångade drömmar

Har haft några dagars semester från Uppsala. Några dagars verklighetsflykt och några dagars drömmande om en framtid där allt är bra, fint och vackert. Där jag ska bo i mitt lilla ekologiska hus, odla mina grönsaker och bara vara. Har alltså varit på kursträff på ekobyggkursen igen. Det var lika roligt den här gången som sist. Så med nya lärdomar om bygglovsansökan, solceller, en fantastiskt vacker stjärnhimmel, lerhalmsbygge och byggnadsmaterial har jag åter landat i Uppsala med en känsla av att vara fast. Frihetskänslan man hade under helgen har förvandlats till uppsatsångest och sökajobbångest. Och alla visioner och fina drömmar om framtiden har omvandlats till en enda stor press och stress. Skulle man inte kunna behålla den positiva känslan lite längre än till kommungränsen?! Varför får den inte plats i verkligenheten?!

Och ni där ute som läser det här, ni glömmer väl inte bort Burma!!! Nu när de största protesterna har lagt sig och juntan säger sig arbeta efter ett sju-stegsprogram för demokrati baserat på demokratisk disciplin är det inte längre hett nyhetsstoff med resultatet att det knappt går att finna en rad i tidningarna om vad som faktiskt händer. Allt som fortfarande händer. I lördags arresterades Htay Kywe, den sista av ledarna i ”88 generation students”-gruppen. Samtidigt arrangerar militären demonstrationer och hyllningar FÖR juntan, där de kör dit människor i buss direkt från fabrikerna. Skicka fler blomkort till den burmesiska generalen Than Shwe. (Att överlämna blommor till någon är en freds- och försoningsgest enligt burmesisk tradition. ) Textförslag och adress finns här.

Drömmarna försvann någonstans i mörkret

Kvällssolen orkar precis tränga igenom en grå massa av moln och löven lyser som guld i kvällsljuset. Fåglarna har börjat sin långa flytt. De avspeglas som små siluetter mot himlen. Tillsammans. Mot ett bestämt mål. Tillsammans. Hemåt Tänk om man kunde följa med. Ta flyttfåglarna till hjälp för att upptäcka nya människor. Nya upplevelser. Nya världar. Hem.

Vardagstristessen har börjat ta över min liv här i Uppsala. Samma sak dagarna i ända. Det jag ska göra imorgon är precis samma som det jag gjorde i går. Kanske är det dags att åka härifrån. Har varit kvar alldeles för länge på samma plats nu. Så länge att jag nästan tappat bort mina drömmar. De är försvunna. Brukar alltid ha några på lager, drömmar och visioner, om vad jag vill göra nästa månad, nästa termin, nästa år. Men nu är det blankt. Vet inte vad jag vill längre. Minns inte vad det var som var så viktigt i livet. Vad drivkraften var för något. Hur hittar man en ny drivkraft?

Jag drömde i natt att jag var i Rom. Kanske är det där jag ska börja leta?!

Höstpromenad och ännu ett tips

En härlig kvällspromenad i höstens tecken. Klart och kyligt. Och otroligt vackert.


Hågadalen.

Ett till tips. Denna gång om en intressant artikel i Arbetaren om Sveriges utsläpp. Och var de egentligen tar vägen.

Äntligen kontakt med omvärlden igen

Åh äntligen har jag fått kontakt med verkligheten igen. Min dator har varit på omskolning och utan dator är jag (det är bara att konstatera, hur sorgligt det än är) helt lost. Handlingsförlamad. Apatisk. Det var en skrämmande upptäckt, men dessvärre jag var inte utan dator tillräckligt länge för att jag skulle komma ur det. Det blev bara ett konstaterande. Och nu har jag fått tillbaka min älskling och mitt beroende kan fortsätta ett tag till... Najs.

Händelserna i Burma går i DN under rubriken som "En humanitär katastrof". Stoppade matleveranser och större svårigheter för hjälporganisationer att arbeta i landet. Sjukdomar sprider sig, skolor kollapsar etc. Juntan verkar tro att de vunnit slaget den här gången också, precis som för 20 år sen. De fortsätter att söka upp aktivister, framför allt de som stått i spetsen för demonstrationerna, samtidigt som de släppt några. Antalet människor som blivit bortförda eller mördade är fortfarande oklart. Troligtvis flera hundra. DN listar bistånds- och hjälporganisationer som är verksamma inom landet.

Tips om en helt annan sak: En grymt bra föreläsning av Fredrik Härén. Han pratade på Kunskapens Dag om kunskap, utveckling, idéer och kreativitet. Väldigt engagerande och tänkvärt.