Kvällssolen orkar precis tränga igenom en grå massa av moln och löven lyser som guld i kvällsljuset. Fåglarna har börjat sin långa flytt. De avspeglas som små siluetter mot himlen. Tillsammans. Mot ett bestämt mål. Tillsammans. Hemåt Tänk om man kunde följa med. Ta flyttfåglarna till hjälp för att upptäcka nya människor. Nya upplevelser. Nya världar. Hem.
Vardagstristessen har börjat ta över min liv här i Uppsala. Samma sak dagarna i ända. Det jag ska göra imorgon är precis samma som det jag gjorde i går. Kanske är det dags att åka härifrån. Har varit kvar alldeles för länge på samma plats nu. Så länge att jag nästan tappat bort mina drömmar. De är försvunna. Brukar alltid ha några på lager, drömmar och visioner, om vad jag vill göra nästa månad, nästa termin, nästa år. Men nu är det blankt. Vet inte vad jag vill längre. Minns inte vad det var som var så viktigt i livet. Vad drivkraften var för något. Hur hittar man en ny drivkraft?
Jag drömde i natt att jag var i Rom. Kanske är det där jag ska börja leta?!
1 kommentar:
jag sitter bredvid dig och känner samma sak. Härligt, vilken jävla duo. Och inte blir det bättre av att världen håller på o gå under heller.
Skicka en kommentar