Virpi, Virpi

Hua, det är mycket jobb nu alltså. Och mycket annat som händer också. I veckan som var for jag och Sara till Stockholm för att se Aniara på stadsteatern. En helt underbar historia, en helt underbar föreställning. Om än något dyster. Och det där glaset rödvin vi klämde i pausen fick oss att bli riktiga rödvinsfilosofer på vägen hem. Rymden är jävligt stor alltså...

Veckan har också bjudit på kortfilmsfestival här i Uppsala. Har i och för sig bara hunnit med två pass, bland annat ett med Virpi Pahkinen, dansaren från framtiden ni vet. Här är en av filmerna som visades på det passet:

Underbart, så säg!

No words necessary

Piiiinsamt

Jag kan inte tycka annat än att det här är otroligt pinsamt. Om dom nu inte är rasister, eller står för rasistiska värderingar, varför tar de då åt sig så mycket? Och vad hände egentligen med att manifestationen var "för kärlek" och inte alls "mot SD", som de själva påpekade precis efter valet?

Det är nästan så jag skulle vilja ta dom i örat och ställa dom i skamvrån. Eller kanske ta med dom på en resa, utanför Sveriges gränser, hålla dom i handen och visa att världen där ute inte är så farlig. Att människor där ute på vår stora jord som oftast känner sig lika små och förundrade över världen som dom själva. Det är något man skulle göra.