Har haft några dagars semester från Uppsala. Några dagars verklighetsflykt och några dagars drömmande om en framtid där allt är bra, fint och vackert. Där jag ska bo i mitt lilla ekologiska hus, odla mina grönsaker och bara vara. Har alltså varit på kursträff på ekobyggkursen igen. Det var lika roligt den här gången som sist. Så med nya lärdomar om bygglovsansökan, solceller, en fantastiskt vacker stjärnhimmel, lerhalmsbygge och byggnadsmaterial har jag åter landat i Uppsala med en känsla av att vara fast. Frihetskänslan man hade under helgen har förvandlats till uppsatsångest och sökajobbångest. Och alla visioner och fina drömmar om framtiden har omvandlats till en enda stor press och stress. Skulle man inte kunna behålla den positiva känslan lite längre än till kommungränsen?! Varför får den inte plats i verkligenheten?! Och ni där ute som läser det här, ni glömmer väl inte bort Burma!!! Nu när de största protesterna har lagt sig och juntan säger sig arbeta efter ett sju-stegsprogram för demokrati baserat på demokratisk disciplin är det inte längre hett nyhetsstoff med resultatet att det knappt går att finna en rad i tidningarna om vad som faktiskt händer. Allt som fortfarande händer. I lördags arresterades Htay Kywe, den sista av ledarna i ”88 generation students”-gruppen. Samtidigt arrangerar militären demonstrationer och hyllningar FÖR juntan, där de kör dit människor i buss direkt från fabrikerna. Skicka fler blomkort till den burmesiska generalen Than Shwe. (Att överlämna blommor till någon är en freds- och försoningsgest enligt burmesisk tradition. ) Textförslag och adress finns här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar