Nu har nedräkningen börjat. Med två och en halv vecka kvar på jobbet börjar drömmarna närma sig verkligheten igen. En härlig känsla börjar ta form, och istället för att tänka att två månaders arbetslöshet ska innebära traggliga besök hos arbetsförmedlingen, a-kassa, apatiska timmar framför tv:n (och allt vad det nu kan innebära när man inte har ett jobb att gå till), tänker jag att det är nu det händer. This is the year. Så nu åker jag till Lissabon. I två månader. I mina drömmar innebär det god mat, mycket fotande, lite språkstudier, gott vin, trevliga människor (förhoppningsvis), mer fotande och alldeles alldeles underbar musik. Fado måste ju ändå vara en av världens vackraste musikgenrer… Hur väl de här drömmarna sen stämmer överens med verkligheten återstår väl att se så klart, men jag tror inte de ligger så himlans långt i från varandra faktiskt. För det är ju faktiskt i år det händer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar