Efter att jag kommit mig ut utanför lägnhetsdörren, och gjort min plikt så åkte jag ner en sväng på stan. Det var himlans länge sen jag var där, så jag tänkte att det kunde vara lite trevligt. Men vad man kan missta sig. Det är faktiskt ganska trist att hänga runt på stan. Bara massa människor i vägen hela tiden. Som bara ska handla, handla, handla. Men den jobbigaste insikten är nog att man inser hur lätt det är att dras med i "konsumera mera"-hysterin. För visst styrde jag mina steg in på Indiska, som vanligt. Och visst hittade jag lite kläder som jag bara var tvungen att köpa... hm... När jag såg den där superfina kjolen kunde jag verkligen inte stå emot. Jag föll som en pannkaka kan man säga. Den är så fin, så fin. Det ser nästan ut som om man sytt en kjol av en gammal bordsduk från sjuttio-talet. Precis i min smak alltså. Man kan sitta närmre på kjolen här.
Så så var det med den dagen.
1 kommentar:
Sååå fin den var Hanna. Jeg er også enig i at man lett kan dras med på det store kjøpehysteriet. Da gjelder det vel å holde seg lengst mulig unnav. Fint å høre hva du tenker på.
Skicka en kommentar