Åhå, vilken kväll. Jag känner mig som tretton igen. På gott och ont då alltså. Fast mest på gott idag alltså. Ligger i soffan och äter godis. Tittar på Dirty Dancing. Och analyserar sönder varendaste litet tecken i ett alldeles speciellt mejl. Ja herregud, vilken flash back det är alltså. Det enda som saknas är ju att Skrutt skulle vara här. Då skulle allt vara komplett. Ja jag säger då det.
Men nu får det faktiskt lov att bli en tyst minut för Patrick Swayze. Jag inte förstå hur världen ska kunna klara sig utan honom.
1 kommentar:
Jag är alltid hos dig vet du väl, om än inte alltid fysiskt =)kram!
Skicka en kommentar