Snart har jag varit här i hela fyra veckor. Det känns ibland som fyra sekunder. Ibland som en halv evighet. Ibland känner jag mig oförskämt hemma i stan. Ibland känns det som om jag bara har hunnit skrapa lite på ytan, gjort lite turistiska saker, och liksom inte hittat in till själen. Men oavsett hur det är, så trivs jag väldans bra här. Och jag är glad att jag inte ska åka hem riktigt än.
Det finns massa saker här som gör mig så där lite extra glad. Bland annat dessa:
- alla trottoarer är av små, små kullerstenar, många också med fina mönster i
- trappen i mitt trapphus är av trä
- så många husfasader av vackra kakelplattor
- till och med informationsskyltarna är fina, av kakelplattor
- det är kuperat, så man har en sån där fin utsikt från massa ställen i stan
- alla små underbara pastelarias där man kan dricka galao och äta pastel de nata
Några av de sakerna jag inte riktigt gillar är att man till exempel bara får en meny per sällskap när man äter på restaurang, att det (som jag nämnde lite snabbt i natt) regnar på tvären, att jag bor i ett rum utan fönster utåt, att det är kallare inne än ute (speciellt när det inte är varmare än 15 grader ute), att proppen går ungefär 16 gånger varje kväll. Ja, och så är det säkert några saker till jag inte gillar, men hur som helst så väger dom bra sakerna upp dom dåliga. Med hästlängder!
Finfina mönster i trottoaren
Finfina informationsskyltar på utsiktsplatserna
Utsikt över Lissabon, men från "andra sidan".
1 kommentar:
We give the sidewalks made of small stones, sometimes with squeaky patterns, the name of "Calçada Portuguesa". It's unique in the world! The only but is the irregularities that get filled of water when it's raining... and force us to walk in our toes, give small jumps and make tight curves.
Skicka en kommentar