Det är nu det händer

Ja, nu har jag äntligen bestämt bild till temat Jag är... på fotokursen. Jag har även lyckats knåpa ihop en kort liten halvpretto beskrivning av bilden. Jag känner mig ganska nöjd. Frågan är ju bara vad alla andra tycker och tänker om den. Men det märks, det märkt.

När jag hade postat bilden så kände jag mig otroligt lätt till sinnet, som alltid när en uppgift är avklarad, så jag tog mig iväg på en löptur. Åh vilken löptur sen. Inte så himla långt kanske, men det var väldans härligt. Kändes bra i benen, kändes bra i andningen. Allt gick så bra, trots alla våfflor i magen. Och det var så kul så kul. Det känns alltid så när det börjar bli höst. Får så mycket mer energi när hösten närmar sig. SUPERT!

Energin höll i sig så långt att jag lyckades göra lite körkortsfrågor till och med. Så här på kvällskvisten. Det är kanske som en kompis sa, att vi nu smygstartat på september och det är i september det händer... Ja, vem vet. Kanske är det så.

Ge mig en h -H, ge mig ett ö -Ö, ge mig ett s -S, ge mig ett t -T, vad blir det?

Åh det har varit en ganska fin dag det här ändå, fast den började så segt. Var ute och fotade lite i skogen och vet ni, jag tror nog det börjar bli höst på riktigt nu! Det börjar kännas lite kyligt, i alla fall i blåsten. Och rönnbären. Dom rönnbären. De finns över allt och är så många, så många. Kanske kan det bli en kall vinter med mycket snö i år då... Fick lite fotat och har nog fått till en eller två bilder som kanske fungerar till kursen. Ska bara greja lite med dom först...

Har också gjort en ny musikalisk upptäckt! Ja, inte en av sådan art som att jag helt blötsligt skulle kunna spela fiol, saxofon eller något annat trevligt, utan av arten av en ny artist. Jag förundras varje gång jag upptäcker en ny artist som gör så vacker musik att man blir alldeles rörd. Och ja, artisten heter Ólafur Arnalds. Finfint säger jag bara.

Fina röda rönnbär

Många fina röda rönnbär

Ibland tycker jag om att lägga örat mot marken för att se om man kan höra något från jordens inre. Och gissa va många hemligheter man får nys om.

Typ kreativitet eller nåt

Nu är det nästan lunchtid därute i den verkliga världen. Men här hos mig är det bara straxt efter frukost. Skönt med lördagar efter en arbetsintensiv vecka. Skönt att sova länge, fast att man drömmer om arga kollegor och oansvariga chefer.

Idag är det verkligen dags att ta itu med fotokursens första uppgift. Jag har tänkt och jag har tänkt och jag har tänkt. Och sen har jag blivit trött på att tänka och började fota. Och sen tänkte jag igen och igen och igen på vad det är jag egentligen vill säga med bilden. Men nu ska jag fota igen. Hela dagen ska gå i kreativitetens tecken. När jag liksom har vaknat till då alltså. Så det så!

Dags för nästa laddning

Nu är jag äntligen klar med alla dess bilder från bröllopet. Nu ska de bara godkännas av bröllopsparet... hua...

Nu ska jag nog tina upp några hallongrottor, kanske kolla lite på Carnivale och ladda lite inför den kommande veckan. Har en känsla av att det kan bli mycket att göra. Fullt upp på jobbet, plus att fotokursen jag anmält mig till drar igång. Väldans spännande ska det bli, men jag har en känsla av att hösten kommer bli ganska intensiv. Det kommer nog krävas många hallongrottor för att orka...

Tänk, ett alldeles eget pysselrum

När jag läser UNDERBARA CLARAS inlägg om hennes ateljé/arbetsrum blir jag så avundssjuk. Jag vill så himla gärna ha ett speciellt pysselrum. Där man kan ha sina grejer utspridda hela tiden, utan att behöva plocka ihop dem så fort man gjort klart någonting. Där allt kan vara ett enda litet kaos, fast ett kreativt sådant då. Just nu sprider jag ut mitt kreativa kaos i hela lägenheten (till mina kombos förtret skulle jag tro, även om de inte uttryckligen sagt nåt). Matbordet är min syateljé, tvåsitssoffan min datorarbetsplats (där allt skrivande och fotoredigerande äger rum), det lilla utrymmet mellan matbord, soffbord och kombo-saras rum brukar förvandlas till fotoateljé. När det inte verkar som yogastudio vill säga. Känns som om jag bor lite trångt ibland faktiskt. Att UNDERBARA CLARAS arbetsrum sen är så fantastiskt inrett hjälper ju till en aning.

Nu ska jag nog drömma mig bort till en framtid där jag har ett alldeles eget pysselrum...

Blåbärspajmys och en hel armé av minihallongrottor

Har haft en väldans huslig dag idag. Eller ja, kanske inte väldans, men lite huslig i alla fall. I lite lagom takt så man hinner ta igen sig efter två ganska intensiva veckor. Efter urkultshelgen har det mest varit jobb och jobb och jobb. Och förra helgen var jag fotograf. Det ni! Första gången som jag i mitt liv som jag hade nån form av fotografiskt uppdrag. På ett bröllop dessutom. Det var väldigt spännande och himlans kul. Fast lite läskigt också. Tänk vilket ansvar... hm. Jag tror i alla fall att det blev en del bra bilder...

Så helgen är lugn. Och som sagt lite huslig. Har lagt bönor i vatten, plockat blåbär, fått massa nya fotoprojektidéer, bakat en hel armé av minihallongrottor och bakat blåbärspaj. Ska också laga lite mat och så klart koka massa bönor så jag kan lägga i frysen för framtiden. Fast först ska jag nog ta en till minihallongrotta.

Och eftersom jag inte hunnit ladda min kamera sen förra helgen har jag ju inte tagit nån bild på hallongrottorna eller på blåbären eller nåt annat trevligt, får det bli en bild på bröllopsringarna. (Vill heller inte lägga ut bilder på bröllpsparet utan deras medgivande...)

Den bästa stunden

Den bästaste stunden på hela dagen måste vara när man sitter med en nybryggd kopp kaffe, regnet smattrar på rutan och man precis ska trycka på play för att se senaste avsnittet av True Blood. Just då kan livet som inte bli bättre.

Typ flodhästar eller nåt

Och så kommer den då, en bild på den finfina förklädesklänningen jag sydde för ett litet tag sen.

Och så en bild på min fina gröna klänning. Egentligen en tunika, köpt i Indien, som var alldels för lång och för vid och för... ja stor helt enkelt... Men se så fin den är nu!

Så trött och så nöjd

Jag känner mig så trött, så trött. Men så nöjd, så nöjd. Helgen i Näsåker var helt fantastisk. Som vanigt då. Så otroligt mycket bra musik hela tiden. Som vanligt. Och så himlans många fina människor. Längtar redan till nästa år... Tänk vad mycket bra musik det finns där ute i världen. I år fastnade jag alldeles lite extra för "Alla Fagra". En helt fantastik liten grupp som spred så himla mycket glädje. Och fortfarande gör det såklart. Men allra mest fastnade jag för gruppen"Stockholm Lisboa Project". Verkligen verkligen underbart! När jag stod där och lyssnade krossades mitt hjärta lite grann. Fast på ett bra sätt då. Alldeles alldeles underbart! Jag rekommenderar deras musik varmt till hela världen!

(Hade dock inte med mig min kamera, så bilden är tagen med min mobil... lite halvbra kavalité alltså, men man kanske kan få en glimt av hur vackert det är där!)