Efter en alldeles för seg söndag, med alldeles för mycket shopping, för lite jobbande, för mycket ätande och för lite aktivitet generellt sätt, fick jag ett pysselryck. Min lilla ormbunke jag köpte för några veckor sen har sett ganska vissen ut ända sen den flyttade in till mig. Först försökte jag vattna den mer utan att det blev någon förändring, sen försökte jag vattna den mindre. Även det utan resultat. Nu har jag kommit fram till att det måste bero på ljuset. Jag har ett fönster i mitt rum men ingen fönsterbräda, så jag har haft den lilla ormbunken på min sekretär vid motsatt vägg. Nu är ju mitt rum väldigt litet, så jag tänkte att den lilla biten in i rummet inte skulle göra så stor skillnad. Men skillnad verkar det ju ändå bli. För att råda bot på problemet, att kunna ha lilla ormbunken vid fönstret trots brist på fönsterbräda, kom jag fram till att en ampel nog måste vara bästa lösningen. Så sagt och gjort, jag virkade en ampel.



Inte helt perfekt i måtten, men för att vara första gången en ampel blivit virkat, och gjort på ungefär en kafferast är jag ganska nöjd. Om jag märker att lilla ormbunken mår bättre i fönstret så få jag kanske lägga ner lite mer tid på att göra en finare...

Växthureffektens vara eller icke vara

Vill bara dela med mig av detta fantastiska klipp, så här i den globala uppvärmningens tider...

Hårfärgens vara eller icke vara

Hår är en ganska viktig del av ens identitet. Frisyr och färg säger så mycket om vem man är. Oavsett man vill det eller inte. Själv är jag ganska lat och orkar inte riktigt bryr mig inte tillräckligt mycket för att spendera massa pengar och tid på att fixa det. Och det är ju så som jag är. Men det en sak som jag inte är riktigt nöjd med. Min hårfärg. Jag tycker nog att den är ganska fin, men jag känner mig inte som blond/mellanblond/ljusbrun eller vad det nu kan tänkas kallas (har aldrig förstått vad de olika hårfärgerna kallas). Det är inte en hårfärg som jag kan identifiera mig med. Det som är min riktiga hårfärg, i själen, är röd. Härligt och varmt. Om jag orkar ta tag i det igen (jag hade en period på högstadiet/gymnasiet där jag experimenterade för fullt med olika röda nyanser... och mer där till), och färga det rött så är det så här jag vill se ut:


Rachel Hurd-Wood i filmen Perfume: The Story of a Murderer.

Fransk film är alltid = femma

Finns det något bättre än fransk film, egentligen? Långt från alla förutsägbara slut. Plus ett fantastiskt språk. Dessvärre går det inte så många franska filmer varken på bio eller tv, så ni måst förstå den glädje jag kände när jag såg att SVT 2 hade Fransk filmvecka den här veckan. Det är nästan bättre än den kvällen när de har tema Dans (som de brukar ha ungefär en gång om året, oftast en lördagskväll när man redan har andra planer). Det jag bara inte kan förstå är varför de alltid börjar visa filmerna så himla sent. Inte förrän 22.30 får man börja njuta. Kl 22.30 en ganska sen starttid på en film om man ska upp och jobba dagen efter. Varför inte visa dem när vanliga människor fortfarande är vakna? Kanske fler då skulle upptäcka denna fantastiska filmvärld?! Eller vill SVT 2 helt enkelt att vanliga människor (som jobbar om dagarna) ska tro att fransk film är svår och otillgänglig även i fortsättningen? Jag begriper bara inte varför… Kan det vara så enkelt att det handlar om pengar? Eller vill människorna på SVT 2 bara känna sig speciella, svåra och intellektuella?

Shopping är vår nya religion

Det blev en massa shoppande i helgen. Både stora och små saker. Men mest billiga. Tänkte ju att jag skulle passa på att fynda lite, så man kan känna sig lite fräsch till hösten. Men som vanligt hittar man ju mest grejer på o-rean. Jag började dock med ett fynd. Ett par cheap monday-skor. fantastiskt snygga för bara 50kr. Tror det var där proppen släppte. Sen handlade jag som bara den. Ett linne och två t-shirtar i ekologisk bomull på HM, det var nog också en anledning till att jag blev så till mig, eko-bomull på HM måste man ju bara stödja... Det blev också en skjorta, en stickad väst, en långtröja samt lite underkläder. Fantastiskt, fantastiskt. Tur att jag kommer börja jobba snart... Tänkte jag skulle posta en bild på nåt, men jag orkar inte riktigt fixa det nu, kommer kanske senare.

Aj löv maj fränds

Oj, herregud säger jag bara. Har precis kommit hem från en liten pubkväll på en av Uppsalas nationer. Har avnjutit en chevrèburgare och några öl i god vänners lag. Trevligt trevligt. Förutom att man blir helt hjärnskadad när man umgås med vissa av mina vänner. De envisas nämligen med att prata engelska. Hela tiden. Och inte bara det att alla sitter och pratar engelska, fast modersmålet för alla är svenska, utan det är dessutom någon märklig, oigenkännlig form av extremt dålig engelska. Så där sitter vi alltså, fem-sex personer med flera års akademiska studier, diverse utlandsvistelser och tillsynes tämligen smarta människor, och stapplar fram på ett språk som inte ens skulle platsa som ett minoritetsspråk. Med vilje! Helt frivilligt. Eller ja, efter ett tag har man blivit mer eller mindre hjärntvättad, så att man inte ens är medveten om att man byter från svenska till detta djävulens språk. Är det verkligen så här det ska vara?

Jag blev dock lite lättad när jag häromdagen läste följande inlägg på tjuvlyssnat.se:

Ett medelålders svenskt par visar runt ett äldre engelskspråkigt par i en av Uppsalas gallerior. Medelåldersmannen som går först vänder sig om och sveper ut med armen i riktning mot en rulltrappa.
Mannen: Yes yes, this is… this is one of the biggest rolling traps in the whole town!
Det äldre paret tittar först oförstående på varandra och sedan på den något yngre kvinnan som redan bubblandes av skratt vänt sig om.

Det enda jag kan tänka när jag läser detta är nog: we’re not alone…

En hjärndöd semester

Nu har det gått en massa tid igen. När semestern tar tag i en på riktigt tappar man visst allt som har med borde, måste och nödvändigt att göra. Men det är väl det som sommar och semester handlar om. Att släppa allt. Härligt, härligt. Mina semesterdagar har fått sig en egen rutin. Vakna långsamt (ett önsketänkande mer än verklighet eftersom solen öser in sina strålar tidigt, tidigt på morgonen), brygga en kopp kaffe (om inte mina kombos har hunnit före och kaffet redan är klart!), sätta sig i de fantastiska vita skinnsofforna, knäppa på tv:n och titta på ”Nanny”-program. Efter att Nannyn sett dig i en timme är det dags för knubbiga barn. I en hel timme. Sen, kanske, om man inte råkar fastna framför Hem till byn, så kanske man möjligtvis tar sig i väg någonstans. En loppistur, glasstur, badtur eller något annat liknande kan då hända. Eventuellt. Vilken fantastisk semester jag har haft.

Jag har dock gjort några saker i sommar som krävt lite mer ansträngning. Till exempel så har jag varit i fjällen (ett måste för att överleva ännu ett år på slätten). Hälsat på familj och vänner. Bland andra idastina och världens gulligaste unge. Men det är inte nog med det. Jag har faktiskt dessutom tagit mig ända upp till Näsåker för att gå på världens schysstaste festival, urkultfestivalen. Asbra musik, asmycket dans och asschyssta människor. Kan som inte finnas en bättre avslutning på semester. Nackdelen är att man redan nu börjar längta till nästa år. Och att man blir helt förstummad över hur otroligt mycket bra musik som finns i världen. Och tänk på all musik som man inte upptäckt ännu, som bara finns där ute, väntar på att bli upptäckt av mig. Det är en svindlande tanke…