Ms. Carried away

På dagens att göra-lista stod två saker. Plus en tredje inom parentes. Nr 1 var att lämna tillbaka en bok på biblioteket (Hjortronlandet av Sara Lidman) Insåg efter den tredje påminnelsen att jag nog inte kommer att läsa den innan påminnelse nr 4 skulle dimpa ner i brevlådan (och förseningsavgiften skulle ökat ytterligare lite grann). Nr 2 var att köpa ett kort eller liknande till mamma, eftersom det faktiskt är mors dag på söndag. Nr 3, som inte kändes lika viktigt att göra just idag var att köpa ett par nya sommaraktiga tygskor. Hur mycket jag än gillar mina converse så är de lite för varma att ha i sommar. Om man inte längtar efter att bli dränkt i sin egen svett vill säga. Det känner jag inte riktigt har att jag har en längtan till, så ett par nya sommarskor stod i alla fall på en inköpslista.

När jag väl var på stan gick punkt nr 1 och 2 och även nr 3 som en dans, så jag blev så carried away att jag av rena farten hamnade på Indiska. Vilket jag i efterhand insåg var helt idiotiskt. Men inte då inte. Det var inte förren jag stod i provhytten och testade klänning på klänning på klänning som jag insåg mitt misstag. Hur skulle jag kunna gå härifrån utan en nyinköpt klänning? Eller två? För att inte tala om alla sjalar och örhängen man kan köpa där. Jag tror nog att Indiska är min favoritaffär. Överlägset alla andra.

Till slut lyckades jag i alla fall att samla mig lite grann, så det blev bara en klänning. Och en blus. Och så ett par örhängen såklart. Men alltså bara en klänning. Den är helt fantastisk. Rutig och fin.

Och den matchade ju det fina blå halsbandet så bra... som jag visserligen hittade efter att jag köpt klänningen, men jaa.. de hör ju ihop. Det kan väl vem som helst se!