Åh älskade saknade sol

Jag vaknade i morse av att det var ovanligt ljust i rummet. Inte alls så där grått och glåmigt som det har varit varenda dag de senaste veckorna. Utan helt plötsligt kunde man se saker klart. Peppad av det fina vädret tog jag mig en promenad ner på stan och det var så härligt, så ljust att man nästan blev bländad. Efter bara några minuter i det fina vädret började jag känna mig varm i ansiktet. Det hettade liksom. Jag började fundera på om jag ätit något ovanligt, något som jag skulle kunna vara allergisk emot. Eller om det var något i ute, i luften, som jag inte tålde. Efter en stunds funderande kom jag på vad det var. Det VAR något ute, i luften. Det var nämligen solen som värmde mitt ansikte. DET VAR SOLEN SOM VÄRMDE! Jag hade helt glömt bort hur skön solen kan vara. Jag kände mig som pånyttfödd.


Soliga tulpaner!


Röda naglar till röda tulpaner...