Plötsligt händer det!

Tycker det är ganska intressant, och lite märkligt, hur ens tycke och smak kan förändras med tiden. Det är klart att man förändras och utvecklas som människa när man blir äldre. Det är inget konstigt att man lär sig dricka kaffe, äta mögelostar eller att favoritfärgen ändras från blå till röd eller från brun till grön. Ändå kan jag inte låta bli att förundras över min senaste förändring i tycke. Jag har nämligen fått en förkärlek till pelargoner.

Pelargoner har för mig alltid förknippats med mor- och farföräldrar. Hysteriskt många pelargoner uppradade i köksfönstret i alla möjliga färger. De har som alltid stått där. Som en del av inredning och möblemang. Och de har alltid känts lite mossiga och föråldrade.

Men så plötsligt så hände det. Jag vet egentligen inte exakt vad det var som hände, bara att det hänt. Ett tu tre så kände jag en otrolig böjelse för dessa förlegade växter. De såg med ens så vackra ut. Så färgglada, rogivande men fulla av energi.

Jag har precis i dagarna köpt min första pelargon, en rosa, och den står så fint på fönsterbrädan. Och jag kan nästan inte vänta tills jag får ett riktigt köksfönster med en stor fönsterbräda där jag kan rada upp mina pelargoner i alla möjliga granna färger. Åh härliga dag!