Det är så konstigt hur man kan känna sig som pånyttfödd när det är vår. Jag blir lika förvånad varje år, varje ny vår. När man flyger fram på cykeln och vitsipporna liksom väller ut ur gläntorna. När de första fräknarna börjar synas och häggen blommar. När varje dag är en kjoldag och när det fortfarande är ljust när man ska gå och lägga sig. Och när det luktar så gott över allt att man inte kan sluta lukta så dofterna går rakt upp i huvudet så man blir alldeles snurrig och det liksom pirrar i hela kroppen. Hur ska man någonsin få nog?
En bild från min varje-dag-till-jobbet-cykelväg:
Det är också nu man förundras över alla trädgårdar och balkonger som plötsligt förvandlas från övergivna, gråa hålor till små oaser som rymmer all världens drömmar. Jag undrar var all växtlighet kommer ifrån. Hur har man hittat alla dessa fantasier som ryms däri? När jag tittar ut på min balkong är dessvärre det enda jag ser skitiga träningskläder…
3 kommentarer:
Balkong? Överklassfasoner. Själv har jag ett fönster. Och tittar jag ut ser jag finlandsfärjornas skorstenar glida förbi.
Men annars är våren härlig. Man får en ny sorts kraft, som varit dolt hela vintern.
Hej Hanna! :D
Men nu var det nog hundra år sen vi hördes!!
Hur är det, hur går det med allt?
I Östersund är allt bra, jag börjar på nytt jobb på måndag, spännande :)
Kommer du upp nåt till Östersund snart?
JAAAAA!!
Det är precis så!!! Jag går runt med näsan i vädret. Kan inte motstå att trycka upp nosen i en vit syrén, en lila syrén, en rosa syrén, för att känna om det är någon skillnad på doften. Allt så grönt skönt. Och ännu ett tecken på stundande sommaren... Lillkissen blir mer och mer sur över att vara innekatt, protesterar högljutt när vi går till jobbet på morgonen och hon inte får följa med ut på äventyr.
Ta hand om dej min vän. Jag siktar på Urkult i sommar. Kanske vi ses där.
Skicka en kommentar